En känsla av frihet

Kristianstad Artikeln publicerades

Tio tjejer, åtta motorcyklar, en helt vanlig torsdag. Regnet som hängt i luften hela dagen har dragit sig tillbaka och lämnat plats för blå himmel och solsken.

Att susa fram på motorcykeln med Vägbulorna är veckans höjdpunkt. "Man tömmer skallen och blir nöjd och avkopplad", säger Tuttan Erlvik.
En snabb ruttplaneringoch tjejerna sitter upp. Tuttan tar täten ut ur stan, norrut med destination Tydingesjön. Hon väljer inte den rakaste vägen, nej här ska njutningsköras. Färden går genom ett landskap med betande kor på ena sidan och bokskog på den andra. Över öppna fält och genom pittoreska byar.

Motorcykeln slickar vägen när farten smyger upp mot 90 på raksträckorna för att sakta in och luta mjukt i kurvorna. De gula rapsfältens honungssöta doft omfamnar oss. En regnbåge flirtar med de sista regnmolnen ovanför en skogsdunge.

– Att fara fram genom jordgubbsodlingar är en av sommarens höjdpunkter, säger Gunilla Bengtsson.

Efter en stundär vi framme vid målet, mc-kaféet vid Tydingesjöns camping. Hjälmen åker av liksom handskarna, men skinnställ, stövlar och snusnäsduk får sitta på när Vägbulorna minglar bland alla knuttar och knuttor som samlats.

En varm korv, en sillamacka eller ett wienerbröd. Vägen suger, så att säga. Fika hör utflykten till.

Vägbulorna har rullat ihop i åtskilliga år. Monika Mikaelsson har varit med längst, sisådär ett decennium. Vid 36 år tröttnade hon på att åka bakom maken, gjorde slag i saken och tog eget mc-kort. Någon nickar igenkännande åt hennes historia. De har tagit mc-kort först i mogen ålder när de fått tid och råd.

Varje torsdag kör Vägbulorna till Tydingesjön. De som har lust träffas dessutom på tisdagar och söndagar. Ibland gå turen längre. I sommar blir det en sväng till Västervik.

Om en bil är ett fortskaffningsmedel är mc:n ett nöje.

– Den dyraste, men roligaste hobbyn jag haft, säger Nilla, om sin Harley Davidson.

Men man måste inte ha varken bil eller mc-kort för att vara med i Vägbulorna. Åsa Östlund har tre års erfarenhet från bönpallen.

– Jag brukar säga att tjusningen med att åka är att jag får se allt det som de andra missar. Dessutom kan jag dricka vin, fast det kan bli svårt hålla sig vaken på hemvägen.