Förr i tiden låg man inte skavfötters

Det finns få saker som är roligare än när journalister och andra professionella ordanvändare skriver fel. I tidningsvärlden vet jag att även korrekturläsarna ibland skrattade åt de skrivande journalisternas språkbruk. I dag är korrekturläsarna, som ofta var mycket språkkunniga, sedan länge borta från tidningarna. Det finns inte längre ett manus som någon annan skrivit in och som behöver korrekturläsas. Nu läses texterna av nyhetschefer och redigerare, men de skall samtidigt se på texten ur många andra aspekter. Datorernas intåg har medfört att texterna förbättrats därför att det blivit mycket enklare att skriva om och att ändra. Dataprogrammen är numera också kompletterade med bra stavningskontroll och detta har bidragit till att stavfelen har minskat. Många fel beror på slarv och stress. Andra beror på ren okunskap. Och det är dessa pinsamma fel som oftast får skadeglädjen att stå högt i tak, om den nu språkligt kan göra det. Nåväl, på en nattredaktion i en annan stad listade vi, som läste och korrigerade texterna, ord som våra kollegor inte kunde och som många andra också använde på fel sätt. Låt mig få bjuda på några exempel: q Bland det första jag fick lära mig som sportjournalist var att det inte heter ”motorcross” - ordet kommer från franskan och heter motocross. qAdjektivet heter omständlig –och inte ”omständig”. qDet heter framdeles – och inte ”framledes”. q Man kan stava skiljs med j idag – men knappast skilsmässa. q”Skavfötters”, som nästan alla säger i dag, hette ursprungligen (i alla fall) skaföttes som blev skafföttes och sedan har både förleden och efterleden ändrats i vardagligt tal. (Ska kom från skack som betyder sned och sattes ihop med fötes som ursprungligen sägs härstamma från fot). Men språket utvecklas och säger tillräckligt många fel, blir det till slut accepterat som korrekt till svensklärares och språkkonservativa läsares förskräckelse. Snart kommer det säkert att heta ”svenskalärare” också. q Det heter åtminstone – och inte ”åtminstonde”. q Man säger bildligt talat – inte ”bildlikt”. q Öppenhjärtigtär det korrekta – och inte ”öppenhjärtligt” (det man säger öppenhjärtigt är nog inte alltid så hjärtligt). q Det heter pamflett och inte ”palmflett”. q Få kan utan att kontrollera i ordbok skriva klädstreckoch fågelsträck korrekt. Streck kommer av en uppritad linje och sträcka i fågelsträck beskriver hur fåglarna sträcker ut. Alla gör vi fel och lite ödmjukhet skadar inte. Även de mest elaka läsarbrev i språkfrågor brukar innehålla en och annan besynnerlighet. Jag brukar dock undvika att utnyttja detta polemiskt. Till journalisters försvar kan jag säga att artiklar och nyhetstexter skrivs i ett mycket snabbt tempo. Många etablerade författare och andra skickliga skribenter vägrar ofta att ställa upp på de förutsättningarna. Jag har försökt få idrottsintresserade författare att skriva matchkommentarer till tidningen dagen efter. Men det blev blankt nej när de hörde att de måste lämna texten några timmar efter matchens slut. Våra sportjournalister får sällan ens den tiden på sig från matchslut till pressläggning och de skall dessutom skriva ett par texter till. När ett fel i hastigheten sedan uppstår är det svårt att upptäcka. Man kan läsa en text fyra till fem gånger och ändå vara blind för sitt eget misstag. Har ingen annan upptäckt och korrigerat felet i nästa led i produktionen ser journalisten, som skrivit texten, oftast också själv direkt det felaktiga i tidningen. Många är vi som efter en sådan upptäckt kastat ifrån oss tidningen med en svordom. Det är en av anledningarna till att många journalister hatar att läsa sina egna texter i tryck. Men experthjälp gives. Nu är det bara att hoppas att nyhetschef, nattchef och redigerare upptäcker alla fel i just den här krönikan. På lite längre sikt planerar vi att anställa en språkvårdare. Detta arbete har inletts.