Johan Rönn: Vår tillvaro bygger vi tillsammans i vår by där vi lever och frodas
Som lokalkorrespondent har jag fingrat på journalistikens värld, eller kunskapen att böja ord. Det måste man kunna, för att leverera en levande text som inte tappar läsarens intresse, utan att för den sakens skull tumma på vad som är korrekt.
Jag tänkte jonglera med lite ord nu också.
Våren är här, men det är så vanligt att man talar om vädret ändå. Det vi talar om för att slippa obekväm tystnad. Så jag vill tala om ordet "vår" som ett possessivt pronomen.
Min svenskalärare lyckades alltså banka in något i den förslappade nörden som recenserade en hel termins läsbok med "Jag tyckte den var bra, men det fattades något. Jag vet dock inte vad.".
Vår tillvaro. Vår by. Vår skola. Vår park. Vår rullar från kinarestaurangen i byn.
Jo, men faktiskt, det här hänger ihop. Vår tillvaro bygger vi tillsammans i vår by där vi lever och frodas. Tillsammans bygger vi vår by. Och vi gör detta med gemensam styrka, för byn blir vad vi gör den till.
Ser vi på byn som en byhåla, så blir det en byhåla. Men vårdar vi den ömt blir det en skatt till vår och kommande generationers fröjd.
Vår tillvaro bygger vi bäst med kunskap, glädje och så lite tango. Kunskapen får vi från våra skolor. Svenska, matematik, engelska, och så vidare blir tillsammans med de människor och livsöden vi träffar på under tiden VI är där till byggstenar som VI bygger vår by och vår tillvaro på.
För allt kan man inte läsa sig till.
Min viktigaste lärdom jag bär med mig från min tid på Tollarps skola är när jag fick privilegiet att besöka Auschwitz och träffa överlevaren Gennia Johannesson. Detta lärde mig om människors värde och hur fel det kan gå. En tanke som är ständigt aktuell då vi omges av mörka krafter som sätter klisterlappar på våra lyktstolpar och elskåp.
Skolan är viktig. Jag hoppas att alla förstår det förr eller senare, även de vilsna människorna som kastar sten på och saboterar den.
Vår park kan vi vara i för att umgås när skolan är över, vare sig om det är för dagen, eller efter examen. Den är där för oss när vi är barn med dess klätterträd och vårdar vi den ömt är den där för oss när vi som vuxna återvänder med picknickkorgar.
Den sista punkten skrev jag mest för att försöka vara lite rolig, men ju mer jag tänker på det inser jag allvaret som finns i vårrullar från kinarestaurangen.
Liksom vår by, vår tillvaro och vår park och skola måste VI också vårda vårt näringsliv. Närings- och föreningslivet är det stora drevet som håller liv i byn. Själv köper jag alltid kartorna till tipsrundorna när någon i den säljande föreningen knackar på, exempelvis.
Jag går sällan rundorna av diverse dåliga ursäkter och det vet jag när jag betalar - men vad gör väl det? Jag stödjer det, för det främjar föreningslivet. Det där som gör att vi exempelvis får Tollarpsdagarna och det fina valborgsfirandet till oss. Som en klok person sa: Affären du vill ha i morgon ska du handla av idag.
Min barndoms Tollarp är att sitta en ljummen sommarkväll med rödblå himmel på trappan upp till frisörskan i hörnet av torget, med en delicatoboll och kall cola på glasflaska i händerna, inköpt på Torgkiosken.
Ska våra framtida generationer kunna njuta av samma fina minnen, gäller det att vi gjuter in förståelsen av att de är med och formar sin egen och därmed alla andras tillvaro. Den framtid som kommer att finnas är den vi skapar.
Okej, vi pratar lite väder också. Sommaren förra året var inte något att hänga i granen, men det har fört något positivt med sig. Då kan man bli överraskad med lite högtryck och överraskningar är alltid kul.
Så vi säger så.
Gå härifrån, bygg vårt samhälle och överraska. Själv ska jag fortsätta skriva om byn i tidningen så fort tillfälle ges och som överraskning tänkte jag följa med frun till Ullared. Någon gång.
Den ljusnande framtid, den är VÅR!
