Lukas Ernryd: Skaffa vänner som vet när du faller innan du faller – gör detsamma för dem

Kristianstad ,
Foto:

Här kommer den spretiga septemberkrönikan som alltid är stöpt i en överdos av känslor. Ja, ni vet. Det är samma visa varje år. Love it or leave it.

Artikeln publicerades 2 september 2017.

I tisdags var Paul Auster i Malmö för att prata om sin nya bok. Rockstjärnefullt i rummet. Prick klockan sju satte författaren sig i fåtöljen.

När han fick frågan om han kände sig som en bra författare svarade han ”nej, jag lär mig fortfarande". Han anser detta trots mängder med priser och utmärkelser. Och under samtalet sökte han sin fru i svaren. ”Min fru Siri (Hustvedt) sa nyligen så här på frågan du nyss ställde”.

Tårar kom när han gjorde så.

Fånigt, jag vet. Men jag insåg att jag vill vara precis som Auster. Att sitta som 70-åring och vara tacksam för min hustru. Ha henne så nära att hon bor under huden. Säga: hon bär mig. Säga: hon får mig att andas när jag inte kan dra mina egna andetag. Säga: hon fyller i meningarna jag inte kan skriva själv.

Detta var ett sidospår. Jag märker att jag är mer känslosam än någonsin. Det är ju september. Det är samma visa varje år. Jag hör den när löven faller mot marken och jag ser barnen på väg till skolan.

Det var egentligen det jag tänkte skriva om. Att inget är viktigare än våra små som går till klassrummen med stora ögon. Gud vad jag önskar att ni forsätter ha stora ögon resten av livet.

Här är vad jag vill säga till er.

Köp inte våra vuxna sanningar om hur allt måste vara. Dröm, dröm stort. Låt ingen säga till dig att något inte skulle vara möjligt. Sjung, dansa, måla. Plugga den där kursen om vikten av att fantisera. Finns den inte så starta den själv. Bli läkare – eller inte. Jobba med siffror – eller inte. Spring tvärs över jorden för att bevisa att allt är möjligt. Eller spring inte en meter.

Riv en mur, bygg en bro.

Skaffa dig vänner som gläds när det går bra för dig och som säger till när du har fel. Omge dig med folk som vet när du faller innan du faller. Gör detsamma för dem.

Du får göra precis vad du vill. Men en sak måste du lova. I varje klass finns det någon som är utanför. Ta in henne eller honom i gemenskapen. Och säg ifrån mot mobbarna som mest bara håller på för de är osäkra själva. Men det ska inte gå ut över andra. Ställ dig i mitten och säg: ”ta mig istället”. Då kommer ljuset aldrig sluta skina över dig – och från dig.

Strunta i att du inte vet vad du vill göra. Livet är en resa med hållplatser som du kommer stanna olika lång tid vid. På gott och ont. Först i efterhand klarnar bilden om vad som var vad.

Tro gott om alla tills motsatsen är bevisad. Och om den blir det, döm inte. Alla har sin lott och lätt är ingens.

Var snäll mot dig själv. Stundtals kommer saker gå åt helvete. Ibland är det ditt fel, ibland andras. Bara försök lära dig av det. Släpp det sedan och gå vidare.

När du väl uppnått rockstjärnestatus, glöm inte tacka din fru eller man. Eller vem som helst som hjälpte dig dit. Ingen som har klarat något stort har fixat det på egen hand.

Men glöm inte det viktigaste. Givetvis sammanfattat av en dansk, Piet Hein. "Kom ihåg att älska medan du vågar det." Det är den enda måttstocken att mäta framgång med. Mängden kärlek i ditt liv. För att så du investerar i ditt hjärta, så investerar du i ditt liv.

Lycka till.

Fyra val

Just nu

Springer jag: Intervaller. Eller nej, det gör jag inte. Men jag tänkte att om jag skriver det här så måste jag masa mig ut.

Åker jag till: New York. På tisdag. Ser mest fram emot att springa i Central Park. I lugnt och fint tempo.

Tar jag tacksamt emot: Tips på vad man annars kan göra i staden.

Tyckte Paul Auster om Trump: Att han är en ondsint narcissist som just nu njuter av all uppmärksamhet. Tänk om det är så simpelt. Och så sorgligt.

Visa mer...