På tur med Lilla Safaribåten längs Helge å

Klockan är tio när vi kastar loss i Åhus hamn. Färdguiden berättar om det vi passerar. Nuvarande gräddhyllan på södra sidans gyttj-eslänt bebyggdes av höga tjänstemän från år 1900. De roddes över ån av rodd- madamer innan de rationaliserades bort 1907 när Gamla Äspetbron byggdes. Vattnet invid bron var i decennier fullt av stora ålsumpar.

– Man seglade södra Östersjön runt med en Ålakvass, ett fartyg byggt som en ålsump, och samlade ihop ål. Inne på AB Ålexporten slaktade de, man sade så, 9 000 ålar om dagen.

– Den ersattes av AB Skaldjursimport som importerade skaldjur från Turkiet. Det var en fasad, man importerade narkotika.

Vi glider genom ett landskap format av ån, flygsand och människans kamp emot båda. En ormvråk seglar ovanför oss medan solen skiner från en blå himmel beströdd med otaliga stackmoln. Enstaka droppar orkar inte hänga kvar och faller lätt på bar hud.

Väster om nya Äspetbron knyter en fiskare fast sin vita båt vid ett träd. Han har tacklat två spön: grön jigg på det ena och flötmete på det andra. Dante Wickelen Nordmark gör en rörelse som om han kastar med ett fiskespö.

– De tar gäddor på 10–15 kg här, säger Janne Olsson.

Vi tittar förgäves efter kungsfiskare vilka bygger bon längs åns branter och vars ungar lämnar boet vid den här tiden. En drillsnäppa ersätter.

Lågt vattenstånd

Vattenståndet är för dagen ovanligt lågt, 15 centimeter under normalståndet. Safaribåten går på en sten, den första i en rad påstötningar.

– Kan du inte backa tillbaka till den stenen igen, utbrister Dante Wickelen Nordmark och väcker skratt hos medäventyrarna.

Med våldsamma krumbukter utförda i ilfart far trollsländor strax över vita näckrosor och gäddnate som attackhelikoptrar jagandes insekter.

Längs ån bildar gråal och klibbal täta väggar, emellanåt brutna av pil hängande över vattnet, ask skjutande i höjden och flera döda grå träd vars bark flagar av, almar.

– Här växte inga träd förrän i början på 1900-talet. Alla varor som fraktades till Kristianstad drogs från strandbankarna på pråmar. En resa tog oftast 2,5 dygn men kunde i värsta fall ta 40, enkel väg, säger Janne Olsson.

Träd över ån

På några ställen är åbankarna höga. De är lämningarna efter två kanalbyggen. Vid Mölleholmen fanns på 1600-talet ett litet vattenfall med vattendriven kvarn som försvårade transporterna.

– Christian IV ville göra ån segelbar till fästningen. Danska soldater grävde Möllerännan med träspadar på sämsta stället, det var massor av sten, lämningar efter en rullstensås.

Kanalen färdiggrävdes på 1850-talet och gav ån dess nuvarande lopp.

Helgeåns norra lopp krymper, vassen breder ut sig och med tiden kommer fåran att bli ett allt torrare dike. Nackarna böjs för lågt hängande grenar. Träd lutar sig över ån, deras fall en tidsfråga bort.

– Kommunen har sagt att de inte har för avsikt att röja, säger Janne Olsson.

Två timmar lång

På en gren som sticker ut över vattnet sitter två orädda hussvaleungar och betraktar oss nyfiket.

Vi passerar Flintabacken, en gång en viktig vikingamarknad, och vars många fynd av smycken och pärlor kan ses på Åhus museum.

Safariturens två timmar är lång för unga upptäcktsresande.

– Åhh, när jag kommer tillbaka vill jag ha en glass, säger Dante Wickelen Nordmark.

Vid Färjegården vänder turen åter mot Åhus. Molnens svärta djupnar. Snart lär himlen öppna upp för fritt fall. Vi når torrskodda land medan det droppande budskapet i nacken förklarar färden över.