Skånskt på årets första strandhugg

Kristianstad Artikeln publicerades

När SR Kristianstad för sjätte året står värd för årets första musikaliska strandhugg för säsongen är temat skånskt. Samtliga artister har sina rötter i Skåne.

– Var ska sleven vara om inte i grytan, säger kanalchef Jenny Sandgren som strålar ikapp med sommarsolen denna kväll.

– Vi har galen tur med vädret. För en vecka sedan var vi inte så kaxiga. Det är skillnad att arrangera en sådan här grej när det spöregnar, så förutsättningarna kunde inte ha varit bättre, förklarar hon.

Och artistuppbådet är hon också nöjd med.

– Vi har en bred publik och vill försöka hitta något för alla. Anders Glenmark har vi försökt övertala i många år, men i år sa han ja och det är vi jätteglada för, säger hon och avslöjar att han är hennes personliga favorit denna kväll.

– Men det är kul att vi kan vara så lokala i år också, påpekar hon och syftar på Sibel, Glenn Wish, Joakim Darin och Erika Hansson.

Den sistnämnda blev nyligen lokalradions kandidat i den landsomfattande tävlingen "Svensktoppen nästa", så hon kommer att möta kandidaterna från de andra lokalradiostationerna i landet framöver. Men denna kväll ska den blott 16-åriga tjejen från Åhus möta hemmapubliken i Tivoliparken.

– Det känns jättekul, jag har aldrig sjungit här innan, säger hon och avslöjar att en stor publik gör henne mindre nervös än en liten.

Någon direkt relation till de övriga artisterna har hon inte. Hon har inte sett någon av dem framträda live.

– Men jag hejade på Sibel i "Idol" och i Melodifestivalen. Hon har jättebra sångröst, säger Erika Hansson.

Låten hon ska framföra denna kväll är skriven speciellt för henne och heter "Walking in sunshine".

– Den passar bra i dag, förklarar hon.

I publiken finns bland andra Emma Blixt och Lo Andersson, två tjejer i ungefär samma ålder som Erika Hansson. De står nästan ända framme vid scenen, men hävdar att de inte har någon särskild favorit bland artisterna. Det skulle i sådana fall vara bland de yngre.

– Joakim är bra, honom har jag sett en gång tidigare, och Sibel är rätt bra, men det här är mest en kul grej, förklarar Emma Blixt.