I Söderbergs sällskap

Hjalmar Söderberg är en författare som tycks bli alltmer aktuell för vart år. I vår har hans pjäs ”Gertrud” spelats på Dramaten, hans samlade verk återutges och inte sällan nämns han som inspiratör av dagens författare. Nils O. Sjöstrand är sedan millennieskiftet ordförande i Söderbergsällskapet, och tror det finns främst två orsaker till detta: språket och hans ideologiska hållning.

– När vi gick in i år 2000 skrev någon att av de svenska författare som var aktiva vid skiftet till 1år 900 är det i stort sett endast tre som är ihågkomna, Strindberg, Lagerlöf och Söderberg. Lyssnar man till lärare menar de att av dessa tre har dagens elever lättare att ta till sig Söderbergs texter, hans språk är modernare.

– Ser man till Söderbergs ideologiska hållning passar den vår tid, det har den inte gjort under perioder av aktivism, då vissa kretsar inom kulturlivet har trott på olika slags diktaturer.

Främst är det romanerna som fortfarande läses, men i stigande grad även hans novellkonst. För Sjöstrand borde det också finnas en publik för Söderbergs politiska inlägg, de är, menar han, högintressanta än i dag.

När sällskapet för tredje gången (den senaste gången var år 2000) i helgen förlägger årets resa till Kristianstad står på schemat bland annat ett besök på Kristianstadsbladet, där Hjalmar Söderberg under några vintermånader 1891-92 arbetade, och en utflykt till Munkeberg och Torsebro, viktiga platser i Maria von Platens liv, hans stora och hemliga kärlek under början av 1900-talet.

Helgprogrammet rymmer också ett gemensamt seminarium med det Kristianstadsbaserade Gustaf Hellströmsällskapet. Temat är 1914, året då första världskriget bröt ut. Och ett år av största betydelse för människan och författaren Hjalmar Söderberg.

– Till sin vän, författaren Bo Bergman, sa han en gång att de två saker som haft störst betydelse för honom var en olycklig kärleksrelation mellan 1902-06 och året 1914. För honom kom första världskriget att sätta djupa spår i honom, både personligt och i författarskapet. Redan innan 1914 var han negativt inställd till Tyskland, främst för att han hade svårt för landets hätska nationalism. Det var en hållning som höll i sig, och inte direkt minskade i och med nazismens övertagande. I grunden var Söderberg pacifist, men blev med åren faktiskt mindre pacifist. Han tyckte till exempel att Sverige skulle gå in och försvara Finland under andra världskriget.

Någon direkt relation till Gustaf Hellström hade inte Hjalmar Söderberg, men de träffades emellanåt. Som när ”Gertrud” gavs ut, det firade de båda författarna på en krog tillsammans med en tredje kollega, Henning von Melsted. ”Buksvågrar”, säger Nils O. Sjöstrand och syftar på de som haft en relation med samma person, i det här fallet en relation med samma kvinna, just det, Maria von Platen.

Vad tycker du att man får för bild av Kristianstad genom att läsa Söderbergs texter?

– Som Söderberg skriver: En liten rektangel, svarar Nils O. Sjöstrand och skrattar.