Jong är fortfarande revolutionerande

Erica Jong

"Rädd att flyga" och "Förföra demonen"

Översättare: Annika Preis

Norstedts

ººFöga förvånande är det Maria Sveland som fått skriva förord till nyutgåvan av Erica Jongs kultroman "Rädd att flyga". Sveland, vars huvudperson i välförtjänta succédebuten "Bitterfittan" reser med Jongs bok som ständig följeslagare, har förmodligen en hel del att göra med att "Rädd att flyga" nu blivit tillgänglig för en ny generation läsare.

Både Jong och Sveland står dessutom för ett personligt berättande och en feminism genomsyrad av humor, skärpa och nerv. Sällan har 1970-talskoncept som "bekännelselitteratur" och "det personliga är politiskt" känts så aktuella och idén om bekännelsen – inte bikten inför en patriarkal biktfader, terapeut eller älskare, men om det befriande i att sätta ord på upplevelser och känslor, att själv ta kontroll över dem, äga och acceptera dem – så subversiv, underhållande och fräsch.

Parallellt med "Rädd att flyga" – romanen om den unga Isadora Wing som mitt under pågående psykoanalyskonferens bestämmer sig för att följa en impuls, rymma från sin make och kuska planlöst runt i Europa med en älskare medan hon funderar över liv, relationer, skrivande och varför det fortfarande ska vara så in i helvete svårt – ger Norstedts också ut Jongs "Förföra demonen – att skriva för livet".

"Förföra demonen" är ingen traditionell självbiografi, snarare en löst sammanhängande tankebok om skrivande, äktenskap (fyra stycken), barn och barnbarn, om sex och politik, kreativitet och destruktivitet – om att man faktiskt överlever en hel del misstag och dumheter. Och även om litteraturkritikens tabu nummer ett är att sätta likhetstecken mellan verk och författare, så är likheterna mellan Jong och hennes hjältinna slående, både biografiskt och existentiellt. Samma tankar och erfarenheter går som en blodröd tråd mellan böckerna.

Perspektivet i "Förföra demonen" är förstås ett annat och Jongs förhållande till Isadora Wing är inte oproblematiskt. Med "Rädd att flyga" slog Jong inte bara igenom på bred front – hon gjorde skandal, och det har uppenbarligen tagit ett tag att lära sig leva och skriva i skuggan av "den där boken".

Men poängen med "Förföra demonen" är också just överlevandet och för den som fortfarande är i Isadoras förvirrande ålder är det inte mindre än trösterikt att få också den äldre Jongs versioner tillhanda. Det som inte dödar gör en faktiskt starkare – och bra romanmaterial kan det bli också. Livet stannar inte upp för att nya generationer kommer till och sex tar inte ens slut på andra sidan Viagra.

Man brukar säga att manliga författare utvecklats genom symboliska fadermord, medan kvinnliga snarare än mördat har fått leta efter föregångare med ljus och lykta. Både Jong och hennes Isadora lever med denna desperat jakt på förebilder, på kvinnor som lyckats just både skriva och överleva. Numera är de onekligen själva sådana förebilder.

Jongs stil är underhållande. Hon blandar vilt litterära referenser och metahumor med filosoferande och saklighet. Öga har hon inte minst för den där frustrerande förmågan att genomskåda sig själv och ändå ha så svårt att bryta mönster. Hennes berömda sexskildringar – som säkerligen när det begav sig upprörde många fler än som faktiskt läste dem – är betydligt mer diskbänksrealistiska än erotiska. Det luktar och låter och kladdar. Jong är en skoningslös avslöjare av det sexuella hyckleriet, också hos sig själv, och det känns trots de senaste decenniernas ytliga sexliberalism fortfarande nästan skrämmande välbehövligt.

"Rädd att flyga" är ju inte minst berömd för att det var här Jong myntade begreppet "det knapplösa knullet" – ett både känt och ökänt begrepp som egentligen mycket mer än någon flåsigt 1970-talsnaiv porrchimär är en fantasi om att mötas på jämlika villkor, utan baktankar. En dröm om sex befriat från det patriarkala samhället – och det är tyvärr fortfarande en ganska revolutionerande tanke.