Kincaids starka väg till självständighet

I Jamaica Kincaids litterära värld har fiktionen en känsla av biografi. Så även i hennes klarsynta och drabbande bok om vuxenblivandet, ”Lucy”. Kulturredaktören Sune Johannesson imponeras än en gång av en av sina nyfunna favoriter.

Ny bok • Publicerad 9 februari 2018

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Jamaica Kincaid, författare och professor från Antigua, numera bosatt i USA.Foto: Pressbild

Senaste i raden av nyöversatta titlar av Jamaica Kincaid är 1990 års ”Lucy”, om vuxenblivandet för den unga kvinnan som lämnar sin mamma och ett osjälvständigt liv på en solindränkt karibisk ö för ett nytt osjälvständigt liv i årstidernas och myllrets New York. Som författaren själv.

Ämnen, tematik och språk känns igen från andra Kincaidböcker. Här är den, minst sagt, komplexa relationen till sina föräldrar, här är den skoningslöst granskande blicken på det svartvita klassamhället och medmänniskorna, här är det briljanta och skarpa språket; skarpt både som vasst och begåvat. Inte ett ord för mycket. Men kanske är här framförallt den ständiga undersökningen av det egna jaget. Så ärligt, naket och alltid med en kompromisslös strävan att nå den inre kärnan är det sällan jag läser.

Annons

I ”Lucy” är det 60-tal och vi följer tonåringen som av sina namn väljer att kalla sig för Lucy (även om hon föredragit Lucifer), som flyttar in hos en välbärgad familj för att bli barnflicka åt deras fyra barn. Hon överraskar och imponerar på modern i familjen genom att aldrig söka den bekväma vägen, och öppet visa sin nyfikenhet på tiden och allt det nya. Ett är klart; sin mamma ska hon aldrig mer besöka och breven från hemön öppnas aldrig. Steg för steg lämnar hon sitt gamla liv för det nya, och börjar göra upp nya planer.

Jamaica Kincaid berättar linjärt, det finns verkligen en handling, men det är bilderna, känslorna, tankarna, samhällskritiken, poesin… som är det centrala och som gång efter gång lyfter hennes verk till något extraordinärt. Så även i den här egentligen ganska klassiska bildningsromanen.

Det är en enveten och enastående insats av Tranans bokförlag att ge oss dessa böcker igen. För egen del har den utgivningen gjort att jag på kort tid har blivit närmast beroende av en årlig dos Kincaid. ”Lucy” tillhör en av de hittills starkaste titlarna.