När två platser möts

MAGLEHEM. De böjer sig över en dator, kommenterar bilder och skrattar, berättar och frågar. Själva har de medverkande Maglehemskonstnärerna inte hunnit utvärdera och diskutera besöket i Moskva, inte mer än att de är överens om att projektet och resan har varit lyckad. Och att de alla överraskades av det stora intresset.

– Jag gnällde först över utställningsperioden, säger projektledare Lars Cederholm, besviken över att vernissagen på Modernas Museet i Moskva (MMOMA) skulle äga rum i augusti, då lediga Moskvabor helst lämnar sin kittel.

– Jag fick till svar att vi kunde få ett nytt datum – nästa år. Men då hade vi redan väntat så länge på det här ögonblicket att vi accepterade, och, kom det att visa sig, det blev en lyckoträff. Det kom massor med folk till öppningen och pr-chefen på museet sa efteråt att de aldrig haft en utställning med ett så stort genomslag.

Varför?

Frågan vandrar runt bordet i den solbehagliga trädgården hemma hos Lars Cederholm och Anna Rochegova-Cederholm i Maglehem. På plats är ytterligare fem konstnärer, Erica Wedman, Malin Schønbeck, Irene Trotzig, Håkan Berg och Jan-Bertil Andersson.

Som svar på frågan dyker skilda teorier upp. Mötet mellan det lilla och stora, mellan det luftiga och det kompakta skapar spänning och kontrastverkan, menar någon, en annan åsikt är att sammanhanget, där konsten betraktas med en ny blick, väcker intresse, ytterligare en att platsen, alltså Maglehem, har en magisk energi.

Utställningen i Moskva är kronan på det projekt som rullat sedan 2008, då en film skapades, porträttfoton togs och en utställning på Aoseum i Åhus presenterade alltihop för första gången som det paket det var tänkt som, samlat under rubriken ”Maglehem – en plats på jorden”.

Under vernissagen för en dryg vecka sedan i Moskva var flera av konstnärerna på plats. Anna Rochegova-Cederholm, uppvuxen just i Moskva, kom under resan att få flera roller, dels som konstnär, dels som guide för gruppen i staden, dels agerade hon tolk och kom också att bli ett naturligt språkrör för gruppen och projektet. Och journalisternas – det blev inslag såväl i tv, som radio och reportage i tidningar – frågor kretsade kring denna märkliga konstnärstäta plats i östra Skåne.

– Av de reaktioner som utställningen hittills har fått har de flesta varit mycket positiva, säger hon. De tycker om ljuset, skönheten och lugnet i konsten, medan en tidning var mer kritisk då de saknade världskända konstnärer och inte fann några chockerande verk. Och det stämmer ju, inga av oss är väl världsberömda och utställningen är knappast chockerande.

Förutom själva vernissagen, med de intervjuer och möten som den dagen innebar, besöktes såväl museer, som konstnärers ateljéer. Kontakterna med Moskvakonstnärerna gav kännedom om varandras situationer och möjligheter, kontakter som de hoppas kan leva vidare i någon form. En tanke är att bjuda tillbaka, och låta några ryska konstnärer ställa ut i Maglehemstrakten. Som Lars Cederholm säger:

– Kulturen är en härlig bro mellan människor.

Utställningen på Moderna i Moskva pågår i ytterligare ett par veckor, därefter kommer konsten via svenska ambassaden att transporteras hem igen. Projektet kan dock få en fortsättning. Cederholm har tidigare sagt att de gärna vill visa utställningen i någon skånsk konsthall, och nu har ytterligare en aspirant hört av sig.

– Den svenska ambassaden i Warzsawa känner till vårt projekt och är intresserade. Själv är jag just nu tom som en påse och orkar inte tänka på en fortsättning, men visst hade det varit roligt om allt detta på något sätt kunde leva vidare.

Anna Rochegova-Cederholm vid mikrofonen, omgiven av sina kollegor, under vernissagen . Foto: Olga Bulagina