Närvaro och iakttagelseförmåga

Poesi

Les Murray

Längre raklång

Övers. Stewe Claesson, Jonas Ellerström, Lars-Håkan Svensson.

(Brombergs)

Tänk dig Huckleberry Finn.

Tänk dig att Huck som vuxen blir – poet. En av de riktigt stora. Tänk dig att denne poet bär med sig hela sin natur och naturlighet in i dikterna. Att dikterna speglar livets elände, en djup bildning, den varmaste kärleken, många äventyr, en obändig humor och ett rasande intelligent humör. Att de även speglar de senaste hundra årens brytning mellan det moderna och det omoderna och att de lyfter fram utkantslivet.

Där någonstans, i den syntesen, hittar du australiske poeten Les Murray.

Teman och motiv i Les Murrays senaste diktsamling ”Längre raklång” känns igen sedan tidigare diktsamlingar. Här finns den rasande kvickheten och humorn, som att poeten låter Isaac Newton heta Isaac Neuron. Eller som i situationskomiken i dikten ”Berömmelse”:

Vi åt middag i Soho och paret vid bordet intill reste sig för att gå. Kvinnan dröjde lite och sa till mig: Jag vill att ni ska veta att jag äger alla era kokböcker och jag tror blint på dem!

Jag lyckades svara henne: Kära ni, de har bara gjort er gott! vilket kanske var oförskämt av vem jag än är.

Situationer och porträttdikter (en drucken man på gatan, en kungsfiskare som slår i glasrutan) är Murrays signum, liksom den australiska landsbygden (New South Wales) som han växte upp på och senare återvänt till. Likväl skriver poeten ofta med utblick mot det gamla Europa, mot hela historiken av kolonialvälde och de politiska konsekvenserna på människors individuella plan. Allt känns igen i ”Längre raklång” – tillsammans med utblicken på det moderna samhället vars konsekvenser inte är mycket annat än död för de flesta varelser, från ungfåglar till hippies, bosatta på åsarna.

Les Murrays språk kännetecknas av en sällsynt skärpa, som klart lyser igenom i den hedervärda översättningen. Den är gjord av den trojka som av och till arbetat med Murrays översättningar, enskilt eller tillsammans: Stewe Claesson, Jonas Ellerström och Lars-Håkan Svensson. Engelskan är ett svårt språk att översätta ifrån till den precisa svenskan: med sina förslag till olika innebörder inbjuder bilder och idiom till flera olika tolkningsnivåer. Men här tycker man har lyckats fint – titeln ”Längre raklång” är en just en sådan bild.

Språket, tillsammans med den starka närvaron och den sällsynta iakttagelseförmågan, skapar inträngande bilder som inte lämnar läsaren, utan håller för många omläsningar. Mindre detaljer representerar större sammanhang: ”En stor flintskalle”, ett utmärkande drag, får representera den sovande mannen, bilar och motorvägar representerar det moderna livet. Dikterna öppnar sig igen och igen för läsaren, möjliga att förstå, möjliga att njuta av.

Stundtals känner jag som läsare mig omtumlad och förförd; jag är en medresenär på ett äventyr där jag inte behöver värja mig utan kan släppa allt och bara följa med. Varje uppslag i den vackra boken blir ett nytt smultronställe. Det här är skrivet för mig att bli delaktiv av. ”Längre raklång” behöver inte omgärdas av någon egocirkus, något nöjesfält eller businessruljangs – det här är ren och skär konst då den är som allra bäst – när den slår rakt in i hjärtat.