Osynlig fångenskap fascinerar

Opera Artikeln publicerades
Möte på Svenska Akademien? Nej, en scen ur operan ”Mordängeln”, som just nu spelas på Det KOngelige i Köpenhamn.
Foto: Camilla Winther
Möte på Svenska Akademien? Nej, en scen ur operan ”Mordängeln”, som just nu spelas på Det KOngelige i Köpenhamn.

Den brittiske tonsättaren Thomas Adès är en stjärna på musikhimlen. Kulturskribenten Kjell A Johansson ser Adès opera ”The Exterminating Angel” (”Mordängeln”) i Köpenhamn och fångas av det personliga tonspråket.

Engelsmannen Thomas Adès nya opera "The Exterminating Angel" gör sitt internationella segertåg. Den är en beställning av fyra operahus. Uruppförandet skedde 2016 i Salzburg Festspielhaus. Sedan har den spelats på Covent Garden i London och Metropolitan i New York, vars uppsättning i höstas spreds över världen på bio, i Sverige som vanligt av Folkets Hus & Parker. Och nu kommer den till Det Kongelige i Köpenhamn.

Adès opera bygger på den geniale spanske filmskaparen Luis Bunuels "El Ángel Exterminador" (Mordängeln) från 1962, den första i en märklig svit om nio surrealistiska långfilmer från hans sista verksamma period. Mest kända av de övriga torde vara "Belle de jour” (”Dagfjärilen"), "Tristana" och "Borgarklassens diskreta charm".

Det Kongelige har tidigare gett två operor av Adès, 2005 "Stormen" (efter Shakespeare) och "Powder Her Face", som belönades med danska Reumertpriset för årets bästa opera. Den skrevs 1995, då tonsättaren var 24 år.

"Mordängeln" utspelas i en pampig lyxvilla. Man har varit på opera och värdparet Edmundo och Lucia de Nobile bjuder på en festmiddag. Kvällens sopran Leticia skall medverka. Redan när gästerna sätter sig till bords är det något som inte stämmer. Tjänarna ger sig av, en efter en. Bara butlern Julio blir kvar. Det blir sen kväll och morgon men ingen lämnar huset, även om några försöker. Man ordnar med övernattning. Den osynliga fångenskapen fortsätter. Man drabbas av mat- och vattenbrist. Umgänget blir allt mer problematiskt.

Till slut observerar operastjärnan att alla sitter exakt utplacerade som vid festens början, Man upprepar scenen med gester och repliker som man då fällde. Och alla kan lämna huset.

Det har blivit en intensiv, medryckande och vital föreställning med drygt dussinet sångsolister, nästan alla hämtade ur Det Kongeliges fasta ensemble.

Värden gestaltas av Gert Henning-Jensen, värdinnan av Sinéad Mulhern, influgen från London och där bekant med rollen, i stället för insjuknade Gisela Stille. Den alltid pålitlige basen Sten Byriel är läkaren Carlos Conde med Randi Stene som förälskad patient och med en svårt sjuk gammal man som dör och då förkunnar att han är glad att lämna sällskapet. Operasångerskan Leticia kreeras av kvicksilvret Kerstin Avemo, som finns överallt på scenen och öser ur sig höga toner.

En förklaring till Thomas Adès stora popularitet är hans mycket personliga, nyansrika musik. I den kan man notera influenser från Alban Berg, Kurt Weill, Claude Debussy, Igor Stravinsky, allt möjligt från tidig barock till mexikansk mariachi. Men av allt gör han ett alldeles eget tonspråk. En del av förklaringen är att han skriver sin musik för hand, inte med dator.

En särskild eloge till Cynthia Millar som på det ovanliga instrumentet Ondes Martenot medverkade som solist i Det Kongelige Kapel med avsnitt tillkomna i nära samarbete med Thomas Adès. Det gav en ny dimension åt ljudbilden.

Kerstin Avemo i operan ”Mordängeln”.
Foto: Camilla Winther
Kerstin Avemo i operan ”Mordängeln”.
En scen ur ”Mordängeln”, som nyligen fick din skandinaviska premiär i Köpenhamn.
Foto: Camilla Winther
En scen ur ”Mordängeln”, som nyligen fick din skandinaviska premiär i Köpenhamn.

Lite mer

Tips

Vad mer kan man uppleva på Det Kongelige under våren?

"Mordängeln” var säsongens sista premiär. Men det är gott om föreställningar av våra mest populära operor. Gioacchino Rossinis "Barberaren i Sevilla" i en uppsättning av teaterregissören Martin Lyngbo som för första gången gett sig på en opera, inspirerad av stumfilmens storhetstid, med föreställningar fram till i juni. Av Giacomo Puccini en ny uppsättning av "Madame Butterfly". En Giusepppe Verdis "Otello" från 2014 i Nicola Raabs minimalistiska regi. Och för balettvänner Piotr Tjajkovskijs "Svansjön".

Om skribenten:

Kjell A Johansson är tidigare journalist på DN, sedan flera år verksam som kulturskribent för Kristianstadsbladet med klassisk musik som huvudinriktning.

Visa mer...