Pekbok från lilla världen

Anna Camner ber om ursäkt och vill absolut betala min juice. Efter en del möda hade jag lyckats hitta hennes arbetsstudio i utkanten av Södermalm i Stockholm, dessutom bara några minuter försenad. Det var bara ett problem. Camner var inte på plats.

När vi ses timmen senare säger hon att hon aldrig brukar glömma bort möten, men att de sista veckorna varit stressade. Vanligtvis gör hon fem sex målningar per år, under årets första tre månader har hon gjort åtta. Anledningen är den barnbok som Wanås chefsduo Givell & Millqvist beställde i december.

Hon har nyligen blivit klar med sina åtta målningar, några dagar senare ska hon få bilderna fotograferade för att skickas vidare till nästa led i bokproduktionskedjan. Framsidan är en vit ros som flyter på en svart vattenyta. Titeln ”The Sick Rose” är från en dikt av William Blake, en konstnär och poet som även inspirerat till stämningen i bilderna.

– Boken består av åtta fristående bilder, åtta små djupdykningar in i mikrovärldar, säger Anna Camner och menar att tonen är mörkare än hon hade planerat. Det blir ofta så, och undrar om det inte måste det; ”Handlar det inte alltid om förgänglighet och avslut?”

– Den första boken i den här serien tyckte jag var väldigt fin, men också väldigt sorglig. Min bok är också sorglig, och när jag väl målar har jag svårt att styra vad det blir. Det är en pekbok, men i det här fallet tycker jag den engelska termen passar bättre, picture book.

Långsamhet, noggrannhet och kompromisslöshet är tre krav när hon skapar sin bildvärld, lika detaljrik, som förrädiskt vacker. När frågan om att göra en barnbok kom från Wanås blev hon glad – ”det har alltid varit en dröm att göra en bok” – och när förslaget om att det kunde vara en pekbok blev glädjen än större – ”jag är jättedålig på ord och kan inte heller samarbeta”.

Förutom att hon höjde arbetstempot har hon behållit kontrollen fullt ut och fortsatt måla sin värld av en både verklig och overklig natur i närbild, med ett myller av trådar och smådjur och diverse detaljer. Den narrativa berättelsen om Sam, huvudpersonen i förra årets barnbok, är borta, istället tänker sig Camner att det är Sams upplevelser av naturen som är bilderna. ”Jag går alltid nära saker när jag jobbar, så som barn brukar göra”.

Wanås har hon besökt två gånger, först som konstelev för 15 år sedan, sedan i vintras inför arbetet med pekboken. Från första besöket minns hon inte så mycket, inte mer än att hon tyckte om mötet mellan konsten och naturen, från vinterbesöket i år inspirerades hon av snön och dimman.

Men. Är det då en pekbok lämplig för de minsta barnen?

– Jag tror det är en bok för alla åldrar, säger hon och tillägger efter ett tag.

– Min son är två år. Han kommer inte att gilla den, det vet jag. Hade jag däremot målat in en gul bil i boken hade han älskat den.