Stark bekännelse om kroppens vikt

Ny bok Artikeln publicerades
Roxane Gay, författare och skribent.
Foto: Jay Grabiec
Roxane Gay, författare och skribent.

Roxane Gays memoarbok ”Hunger” är ett vittnesmål om fetma, övergrepp och det livslånga arbetet med att hantera ett trauma. Recensenten Naima Chahboun har läst en queerfeministisk kroppshistoria som förenar bekännelse med samhällskritik.

Att ha en kropp som avviker från normen ger upphov till både praktiska problem och oönskade råd och kommentarer från omgivningen. Den haitisk-amerikanska författaren och feministikonen Roxane Gay har stor erfarenhet av båda.

fakta

Roxane Gay

Memoarer

”Hunger – historien om (min) kropp”

Översättning: Emö Malmberg

(Albert Bonniers)

Visa mer...

Gays internationella genombrott kom med essäsamlingen ”Bad feminist” och romanen ”I vilt tillstånd” (på svenska 2015 respektive 2016). Till hennes återkommande teman hör oviljan, eller oförmågan, att anpassa sig efter förhärskande normer, liksom sexuellt våld och utsatthet.

I den nyutkomna memoarboken ”Hunger” med undertiteln ”Historien om (min) kropp” förenas dessa teman i en djupt personlig berättelse om hur ett sexuellt övergrepp som tolvåring gav upphov till det komplicerade förhållande till mat och den kraftiga övervikt som författaren fortfarande tvingas leva med.

Gay beskriver ”Hunger” som en bekännelse, där hon blottar sina svagheter i form av såväl bristande självkontroll som känslighet inför andras blickar på den egna kroppen. Som normkritiker tvingas Gay förhålla sig inte bara till det mainstreamsamhälle som anser att hon borde banta, utan också till de kroppsaktivister som anser att hon borde bejaka sin vikt istället för att problematisera den. Hon vittnar om känslor av skam och otillräcklighet, och kontrasterar dessa mot bilden av sig själv som en djärv och framgångsrik författare.

Men texten rymmer också den motsatta rörelsen, där den kropp som (av personer som möter Gay utan att känna till hennes yrkesidentitet) betraktas som otyglad och viljelös skrivs fram som stark och självmedveten. Författaren är tydlig med att hennes övervikt är resultatet av ett aktivt val – beslutet hon som tolvåring fattade att skapa en kropp som inte låter sig våldtas, en kropp som avskräcker män. Här framställs fetman som en förvisso alltför kostsam, men ändock medveten, feministisk motståndsstrategi.

Det är en komplex berättelse som på Gays rättframma prosa görs tillgänglig för en bred läsekrets. Hennes kritik av hur feta personer bemöts i vår samtid är klarsynt och exemplen på vardagskränkningar många.

Bitvis grumlas dock textens analytiska skärpa av en slapphet i själva berättandet. Det som börjar som en undersökning av kropp och vikt vidgas efterhand till ett fragmentariskt personporträtt om familj, karriär, bantningsförsök, vuxenblivande och kärleksrelationer, och trots att jag förstår att allt hänger ihop tror jag att boken hade vunnit på en stramare stilistisk inramning. De korta kapitlen och de många upprepningarna, som vittnar om att flera av texterna tidigare publicerats fristående, förstärker det rapsodiska intrycket.

Men dessa invändningar till trots är ”Hunger” ett drabbande och insiktsfullt vittnesmål och en viktig påminnelse om att vi sällan har tillräcklig kunskap om varandras livsvillkor för att sätta oss till doms över varandra.