Annons

Svartvita vittnesmål

Den sydafrikanske fotografen Ernest Cole fångade den svarta befolkningens vardagsliv under 1960-talets apartheid. Förra året visades bilderna för första gången i Sydafrika, nu är det Kristianstads tur. ”En del av fotografierna har kommit att bli symbolbilder över apartheidsystemet”, säger konsthallschef Thomas Kjellgren.
Kultur • Publicerad 29 mars 2012
Konsthallschef Thomas Kjellgren speglas i ett utställningens enda porträtt av Ernest Cole. Själv fotograferade han den svarta befolkningens arbets- och vardagsliv.Foto: Lasse Ottosson
Konsthallschef Thomas Kjellgren speglas i ett utställningens enda porträtt av Ernest Cole. Själv fotograferade han den svarta befolkningens arbets- och vardagsliv.Foto: Lasse OttossonFoto: Lasse Ottosson
Ett undantag i det strikt hållna, av apartheid styrda Sydafrika, där vita och svarta människor annars aldrig umgicks eller fick visats på samma platser.
Ett undantag i det strikt hållna, av apartheid styrda Sydafrika, där vita och svarta människor annars aldrig umgicks eller fick visats på samma platser.Foto: 

Vilket väder vi hade, värmande sol och blå himmel. Ljuset bländar mig när jag vid tvåtiden kommer ut från pressvisningen på Kristianstads konsthall. När jag blundar ser jag en svart kvinna på knä, skrubbandes en trappa. På skylten ovanför hennes nacke står det: Whites only. När jag blundar ser jag ryggarna på en rad av svarta nakna män med sina händer uppsträckta ovanför huvudena. När jag blundar ser jag trängseln på bussen som endast icke-europeer får använda, jag ser svarta skolbarn, gruvarbetare och en begravning i ett torrt stenlandskap.

Bilderna i mitt inre är från det sydafrikanska svartvita 60-talet, en tid då människor delades upp efter hudfärg. Fotografen var Ernest Cole, (1940-1990), född utanför Pretoria och självlärd fotograf. Under flera år fotograferade han det vardagsliv som var den svarta befolkningens liv i Sydafrika. Det var förbjudna bilder, som först i och med fotoboken ”House of Bondage”, som trycktes i New York och London 1967-68, kunde visas och spridas.

Annons

Ernest Cole hade fått lämna sitt hemland för att få bilderna tryckta, och han kunde därefter aldrig återvända. Istället kom han att vistas i främst Sverige (efter en inbjudan av fotograf Rune Hassner 1969), London och New York. Blott 50 år gammal dog han i cancer, efter ett fattigt, omkringflackande och brokigt liv.

Mycket av Coles värdefulla bildskatt har försvunnit, den största samlingen av det som är kvar ägs av Hasselbladsstiftelsen som förra året satte ihop en turnerande utställning. Världspremiären hölls i Sydafrika, innan den i vinter har visats i Göteborg och nu Kristianstad. Nästa anhalt är New York.

– Det är vardagliga vittnesmål, som visar hur ett system som apartheid fungerar och begränsar människors liv. Men utställningen är komplex och visar mer än den bild man först tror sig få se. Här finns till exempel en svit om ett svart ungdomsgäng som Cole följde under en period, säger Thomas Kjellgren, konsthallschef.

För honom ligger Coles styrka i närvaron och känslan för ögonblicken. Konstintendent Claudia Schaper håller med, och lyfter fram hur det känns att Ernesto Cole var en av dem han skildrar. ”Han kommer”, som hon uttrycker det, ”han kommer alltid nära människorna.”

– Det är på flera sätt en viktig utställning, säger Kjellgren. Den skildrar en tid och ett system som fanns för inte så länge sedan, men som pågår fortfarande, fast i andra strukturer och andra samhällen.

Clifford Johansen
Sune Johannesson
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons