Leo Pettersson: Jag kommer aldrig att sluta skryta om Sjörikets rikedom

Lantliv ,
Leo Pettersson.
Foto:

Även om jag är en "udomsocknes" så har Vånga, och allt vad den platsen innebär, format mig till en påg av bygden. Det ska aldrig gå någon förbi.

Artikeln publicerades 19 maj 2017.

Det finns personer i Uppsala som vet hur mycket det ideella arbetet betyder för Vångabacken. Det finns Göteborgare som säkert argumenterar om Immeln eller Lerjevallen passar bäst en varm sommardag. Det finns Umeåbor som vet att Oppmanna bjuder på suveräna mopedvägar och badvänliga bergahålor. Det finns också en hel drös journalister i Vetlanda som kan åtminstone tre Jodda med Siv-låtar. För det har jag sett till.

Sex år fyllda var jag när flyttlasten bar av till ett vitt hus på Näsumsvägens kulle, några kilometer utanför Vångas "centrum". Jag var född i Karlskrona och därigenom en "udomsocknes" (utanför socknen född). Men uppväxten i den delen av Skåne var så inflytelserik att jag – precis som Winnerbäck – glömde min hemstad.

Som 14-åring köpte jag en trimmad Zündapp CS50. Jag och vännerna utforskade allt som gick att utforska på våra antikviteter till färdmedel. Det var nog då den riktiga kärleken till Sjöriket föddes.

Vi lärde oss nätverket av grusvägar som kopplar samman byarna utan och innan. Man hade stenkoll på alla stengärden, vattentät information om badplatserna och fruktansvärt mycket frukt till sitt förfogande.

Det var helt ärligt en fantastisk tid. Jag hade inte velat växa upp någon annanstans.

Men tiden går och det vita huset uppe på kullen tillhör någon annan nu. Många bekanta från den tiden är utflyttade, några bor kvar och Vånga är var det var.

Min mor är en som finns kvar där borta. I den vasstakstäckta familjeklenoden, precis bredvid bäcken som skiljer Näsum från Vånga, trivs hon. Och jag förstår henne verkligen.

För jag saknar tiden när man hade typ 20 bärbuskar och fruktträd i trädgården. Inte ens nio år av dagliga skolbussturer till och från Arkelstorp kunde göra mig trött på utsikten från Furustadsvägen.

Varenda käft jag stöter på får höra sådana historier – om hur den kuperade delen av det platta landskapet har berört och berikat mig.

Vad fan ska jag med en hemstad i Blekinge till när jag har ett hemrike i nordöstra Skåne.