Ansvarslös gudfruktighet från kyrkorna

Ledare ,
Foto:

Solidaritet. Empati. Medkänsla. Barmhärtighet. De stora orden kommer från kyrkorna när de startar sitt julupprop. Men hur ska det fungera i praktiken? Så långt tänker man tydligen inte. Kanske knäpper de händerna och hoppas på under.

Artikeln publicerades 14 december 2016.

13 samfundsledare från svenska kyrkor har startat en namninsamling för en ”human migrationspolitik”. Enligt ärkebiskop Antje Jackelén vill man åter till den flyktingpolitik som fördes innan skärpningen som regeringen och oppositionen kom överens om i höstas.

Både hennes uttalanden och texten om uppropet på kyrkans hemsida flödar över av omsorg. Problemet är bara att uppmaningen till regeringen totalt saknar verklighetsförankring och ansvarstänkande.

”När vi talar som kyrkor så gör vi inte det för att vi är politiker, utan vi gör det för att vi drivs av det kristna budskapet. Där är en bärande tanke är att vi människor är skapade för att leva tillsammans med varandra och bära varandras bördor och dela varandras glädjeämnen”, menar Jackelén (P1 morgon 14/12).

Hon säger därmed att det inte är hennes uppgift att hantera de rättigheter hon så generöst utdelar. Vem som ska finansiera solidariteten framgår inte. Hur asylsökande ska få husrum och jobb diskuteras inte.

När P1:s programledare frågade om hon hade någon förståelse för att regeringen behövde agera i höstas svarade hon ja, men att det skapat ”onödigt obarmhärtiga situationer”.

Tyvärr är det så. Runtom i världen lider människor. Många, många, många barn växer upp utan trygghet och framtidstro. I gigantiska flyktingläger i Somalia, i fattiga familjer i Libyen, bland kulor i Syrien, med missbrukande föräldrar eller i länder där makthavarna mördar journalister eller homosexuella. Vem blir inte arg, ledsen, frustrerad av det? Vem vill inte hjälpa, fixa och trösta barnens tårar?

Men att skriva sitt namn på en lista hjälper inte. Att använda orden barmhärtighet och empati känns nog som gräddig risgrynsgröt i den egna magen, men gör ingen skillnad i praktiken. Nej, kyrkoledarna är inga politiker, men de riktar en uppmaning till dem som behöver sköta om lagar, skatter och ruljansen kring mottagande av asylsökande, och då kan man inte bara smita från det. Det blir ett sätt att stoltsera med sin egen godhet och påpeka andras ondska utan minsta tanke på konsekvenserna av sina åsikter. Ska alla få asyl? Hur tänker man? Vem ska betala för det?

”Det är centralt i det som Jesus säger och gör att barnet står i centrum”, mässar Jackelén. Men Jesus levde för över 2 000 år sedan och kunde trolla fram mat. Vi som inte kan gå på vatten behöver tänka på räkningarna för asylboenden eller svårigheterna med den höga arbetslösheten bland nyanlända i Östra Göinge. Lokalpolitiker som lämnas med uppgiften att fixa skolplatser och bringa harmoni i ett mångkulturellt samhälle kan inte hoppas på att Gud hoppar in på nämndens sammanträde och ordnar till det hela.

Kyrkor har alltid gjort ett viktigt arbete för de svaga, men den flyktingkris vi ser idag kan inte hanteras genom att man virkar några tumvantar och säljer på en bazaar eller säger väl valda ord om medmänsklighet. Kyrkoledarna vill klä sig i skimrande gloria, men skulle behöva använda insidan av huvudet.

Läs mer

Juluppropet.se

Nej, vänsterns godhet är inte godast

Oförskämt att säga åt pensionärer att göra avkall på sin välfärd (om Anne Ramberg)

Carolins korta videokommentar