Fler poliser och övervakningskameror genast

Ledare ,
Foto:

Kommunen borde snabba på arbetet med en ny ansökan om kameraövervakning i stan. De bör också sätta hård press på polisledningen; det går inte att våra poliser skickas till Malmö när de behövs här.

Vad är det som händer i Kristianstad? Rån efter rån efter rån. Fruktan sprider sig. Ordförande i Handelsföreningen Väst, Andreas Nilsson, rycker på axlarna och tycker att det bara är ”poppis” att tycka att handelsklimatet har blivit otryggare, men hans kollegor vill inte ens vittna för tidningen av rädsla för att bli hotade, trakasserade eller utsatta för skadegörelse. Det säger de knappast för att det är ”poppis”. De är rädda på riktigt.

Ingen har kunnat missa att det har skett ovanligt många rån på sistone. På måndagskvällen rånades Kong Christian Bed & Breakfast med ”ett misstänkt pistolliknande föremål”. Nyligen rånades Hesslegatans Kök & Bar med en hammare och OKQ8 med en kniv. På Sturebröd bands en i personalen av tre maskerade män och i söndags natt var det inbrott på Ohlssons ost. Dessutom har dubbelt så många personrån anmälts i Kristianstad i år jämfört med förra året.

Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar visserligen att de anmälda butiksrånen inte har blivit fler under det senaste decenniet. Inte heller här i Kristianstad har det hänt mycket över tid, men av siffror jag begärde ut från Brå finns möjligen tecken på att något har skett under 2017. Från 2012 har antalet anmälda rån legat mellan 52 och 89, men under första halvåret i år hade redan 48 anmälts, vilket på ett helår skulle bli 96. Inga dramatiska ökningar, och dessutom blandas både personrån och rån mot butiker, men ingen siffra vi bör blunda för.

Dessutom har brottens karaktär förändrats. Enligt Svensk Handel använder idag fler våld när de begår en stöld, och fler har med sig vapen. Det är råare, tuffare, farligare, och därmed blir sifferstatistiken kanske inte det viktigaste.

Handlare och krögare krävde under helgen att kommunen agerar för att öka tryggheten. De ville se ordningsvakter, bättre belysning och kameraövervakning. Det är kloka förslag, liksom att få fler poliser.

I måndags var polisen visserligen på plats på Kong Christian efter tre minuter, vilket inte är dålig, utan faktiskt riktigt imponerande. Men, som kommunens säkerhetschef Andreas Poppius säger, det behövs ändå fler poliser.

Det tog exempelvis två timmar efter rånet på Sturebröd innan en polispatrull dök upp, vilket man menade berodde på att det inte framgått av anmälan att det var ett rån. Men även sedan det klargjorts tog det två dygn innan det gjordes en brottsplatsundersökning. Inte direkt det tempo man ser i tv-deckarna.

Redan innan den senaste rånvågen klagade kommunalrådet Pierre Månsson (L) på att Kristianstads poliser bemannar Malmö, vilket innebär att förebyggande och brottsbekämpande arbete har blivit lidande här (24/8). Han och Anders Tell (S) träffar den regionala polisledningen nästa tisdag för att diskutera saken. Låt oss hoppas att de lyssnar.

Också övervakning behövs. Kommunpolisen Göran Svensson vill ”sätta upp så många kameror som möjligt”. Poppius tittar på möjligheten med trygghetskameror, men problemet är att länsstyrelsen har avslagit tidigare ansökningar. Nu är en ny på gång som NOA, Nationella operativa avdelningen, står bakom. Om inte länsstyrelsen lyssnar den här gången är det illa.

Dock väcker händelserna här tankar kring om det verkligen hjälper med någon extra resurs till polisen, att fajtas med södra Skåne om de poliser som finns eller att placera kameror i gathörnen. Det blir allt mer uppenbart att hela rättsväsendet behöver en transformation.

När man hör hur en 12-åring våldtagits men att den utpekade gärningsmannen två månader senare fortfarande inte kallats till förhör, visar det på ett rättssamhälle med svåra sjukdomssymptom. När man hör att Hovrätten sänkte straffet för en annan våldtäktsman – så att denne inte skulle behöva sluta köra taxi – blir man rädd. När man hör hur kraven sänks på polisutbildningen börjar man bli orolig.

Och när man hör Måns Persson från Ohlssons ost säga att ”man vet att vad som än händer så klaras det inte upp och de enda som får stå för kostnaderna är vi butiksägare själva”, då behöver politiker ta frågan på allt större allvar än att slussa runt några kronor i offentliga budgetar. Det handlar om tillit, inställning, attityder och mod med mera.

Makthavare måste till exempel bli skarpare mot bus. Kommunens nya brotts- och drogförebyggande samordnare Anna Nordin hävdar att dialog är ett sätt att skapa trygghet. Men dialog med vem? Med dem som kommer med mask över ansiktet och kniv och hammare i näven? Ska vi ta ett litet snack, sätta oss i ringen och prata om meningen med livet?

Det förebyggande arbetet är viktigt, och visst ska man lyssna till de unga, men framför allt tidigt tala till dem om skillnaden mellan rätt och fel. De som begår brott i ung ålder behöver direkt få reprimander; signalerna måste vara tydliga. Ungdomar ska lära sig att det är hårt arbete och plugg som ger framgång och pengar. Värderingar kring demokrati, jämställdhet och individers rättigheter ska tydligt präntas in i skolan, liksom att motsatsen är icke önskvärt.

För visst kan man tycka synd om förövarna och se dem som offer för drogberoende – men mest synd är det om hederliga, hårt arbetande handlare och krögare och deras familjer. För deras skull behövs mycket mer än det som idag efterfrågas av kommunen. Nu krafsar politikerna bara på ytan.