Hemlöshet är svindyrt så allt måste göras för att öka byggandet

Ledare Artikeln publicerades
Fler borde få kånka flyttkartonger.
Foto:

Malmö kommun lägger en halv miljon om dagen för bostadslösas akutboende. Bostadsbristen i Sverige blir bara värre för var dag, särskilt bland unga och nyanlända. Kommunpolitikerna ropar på regelförenklingar, och det är dags att uppfylla deras önskningar. NU – inte sen.

”Ingen vill att det byggs så att det fördärvar just deras utsikt”, viskade kommunalrådet Pierre Månsson (L) till mig i en kommentar till den heta debatten i tisdagens kommunfullmäktige om byggande av sex villor i Maglehem, något åtta fastighetsägare motsatt sig.

Ja, nog är det ofta så att få vill få sin egen situation förändrad, för det är trist om läget försämras eller värdet på ens fastighet minskar. Men om allt ska förbli som det alltid har varit kommer det inte att byggas alls, och var ska då ett växande Sverige bo? Hur ska nordöstra Skåne kunna attrahera arbetskraft, näringsliv, studerande och tillväxt om folk inte kan hitta någonstans att bygga en bas?

Bostäder är urviktigt för framtiden och måste få chans att ploppa upp här och där i vår närvaro. Vi måste säga ”hej” i stället för ”nej”. Glädjande nog byggs det just nu rekordmycket häromkring och byggboomen väntas fortsätta. Kurvan över beviljade bygglov har gått brant uppåt sedan 2013 och tycks inte vända. Byggandet har ökat med häpnadsväckande 115 procent det senaste året (31/3).

Detta är naturligtvis mycket bra, för fler behöver ett hem. Bostadsbristen nationellt har aldrig varit mer omfattande än idag, enligt Boverket. Nio av tio kommuner rapporterar bostadsbrist. Det kommer att behöva byggas 710 000 nya bostäder fram till 2025, varav 440 000 innan 2020. Allra hårdast drabbas unga och nyanlända av att det inte finns någonstans att ställa flyttkartongerna (8/5).

Enligt Svenska Dagbladet står en kvarts miljon nyanlända i kö för bostad. "Malmö stad köper nu akuta sovplatser till bostadslösa för nästan en halv miljon kronor om dagen. 1,4 procent av Malmös befolkning, 4 600 personer, inkvarteras på hotell, i vandrarhem, härbärgen, sociallägenheter, campingstugor och även på ett gammalt slitet mentalsjukhusområde – varje natt, året om." Journalisten Johan Hellekant kommenterade: ”På sätt och vis är det först nu under 2017 och åren framöver som flyktingkrisen på allvar kliver in i kommunerna. Läget beskrivs på flera håll som prekärt” (28/5).

Även här hör vi bomberna ticka. Anders Fredriksson, chef för Byggindustrierna i Kristianstad, skrev i en debattartikel att: ”Såväl Hässleholm som Bromölla och Östra Göinge bedöms ha ett underskott på bostäder om tre år” (24/5).

Så vad beror det på? När Sveriges Byggindustrier frågade drygt 4 000 politiker om vad som hindrar bostadsbyggande i deras kommuner svarade många att var regelkrångel och strandskydd som stod i vägen. Allra svårast tyckte man att det var med överklaganden, som 48 procent såg som ett stort eller mycket stort problem (25/4).

Att många grannar säger nix är ett dilemma för lokala politiker. Christina Anefur Borglund (KD), vice ordförande i byggnadsnämnden, skrev till mig: ”Vi har ett uppdrag av stat, länsstyrelse och kommun att bygga fler bostäder, men varje gång en detaljplan överklagas av sakägare drar det ut på tiden innan planen vinner laga kraft. Men kan ju också överklaga i flera instanser. Samtidigt, och det vill jag vara noga med, måste rätten att överklaga beslut finnas. Vi ska ju också ta hänsyn till vad berörda människor tycker”.

Men i de flesta kommuner är det faktiskt en mycket begränsad andel av besluten som överklagas. Enligt en studie från Näringslivets Regelnämnd, NNR, från i september hade 85 av 218 svarande kommuner en överklagandeandel på 1 procent eller mindre. 66 kommuner hade en på 5 procent eller mer och av dessa hade 12 kommuner en andel över 10. Riksgenomsnittet var 3,15 procent.

Förra året gick Dagens Nyheter igenom hur processen gått till i byggandet av 25 000 bostäder i lägenhetshus och kom fram till att det i snitt tar tio år från det att en kommun fattar beslut om att utreda bostadsbyggande på en specifik plats. Det normala är att byggprojekt inte överklagas. 73 procent av detaljplanerna och 96 procent av bygglovsbesluten hade inte alls har varit föremål för överklagande, och i de fall överklaganden förekommer är denna tid samtidigt en begränsad del – 7 procent – av byggkedjan (31/7).

I de flesta fall blir det alltså som byggherrar och politiker vill, vilket inte betyder att problemen inte existerar. Varje procent och varje månad spelar roll. Många bäckar små brukar det heta, och det är sant. Om en enda kommun kan läcka en halv miljon skattekronor om dagen blir bäckarna ganska snabbt en ocean och andra kärnverksamheter blir lidande. Detta måste vi förhindra.

Visst händer det saker, men inte nog snabbt. I maj fattade regeringen beslut om viktiga förenklingar i plan- och bygglagen, PBL, som träder i kraft den 1 juli 2017. Länsstyrelsen ska knytas närmare kommunen, så att de har mer koll på varandra, och alla beslut behöver inte upp i kommunfullmäktige.

Problemet är bara att dessa hade tröskats i flera år, via utredning och remisser och diskussioner... Det behövs dessutom göras mycket mer, kanske ta bort länsstyrelsen som första instans för överklaganden samt minska dess rätt att bestämma vad som är riksintresse, vilket har föreslagits av Moderaternas bostadspolitiska talesperson Ewa Thalén Finné.

Nu finns inte tiden att vänta till nästa möte eller skjuta upp. Man kan såklart resonera och dividera i timmar, veckor och år, men Sverige har inte tid med långbänkar och beslutsrädsla. Tyvärr finns det heller inte plats för allas privata önskemål. Hoppas att vi alla kan enas om det. Jag vet att det kan vara svårt.