Nils-Eric Sandberg: Sätt lönebildningen fri

Ledare ,
Foto:

Svenskt regleringstänkande stör marknaden.

Artikeln publicerades 22 februari 2016.

En gång efter att det socialistiska fattighuset fallit ihop blev jag inbjuden som föreläsare i en kurs för toppchefer i de sovjetiska myndigheterna och företagen – vilket då var synonyma begrepp. Min uppgift var att förklara hur en marknadsekonomi fungerar. Jag började, som jag var ombedd, på ABC-nivå.

Sedan följde två timmars frågestund. Den var mycket intressant. De sovjetiska toppcheferna sade att de nu visste hur en marknadsekonomi fungerade. Men, sade de, det är något du inte har förklarat för oss: Vem bestämmer om priserna i marknaden?

Jag förklarade om och om igen att i marknaden finns ingen som bestämmer över priserna. Utan priserna blir en funktion av utbud och efterfrågan.

Nej, nej, sade de sovjetiska cheferna. Någon måste bestämma! Och nu vill vi veta: Vem i marknadsekonomin styr priserna?

För mig var detta en intressant frågestund. De som levt och kommenderat i den socialistiska ekonomin hade lärt sig att det alltid finns en myndighet som bestämmer. De kunde inte föreställa sig en ekonomi utan kommenderingar.

Jag får detta i minnet när jag följer debatten om löner för de lågutbildade flyktingarna.

De svenska ingångslönerna är de högsta i industrivärlden. Ekonomen Andreas Bergh har i en uppsats i Ekonomisk debatt 2014:4 visat att av 30 undersökta industriländer ligger Sverige som nr 29 i en ranking av arbetslöshet bland inflyttade. Hälften av flyktingarna har efter tio år inte kommit in på arbetsmarknaden. Alternativet till ett arbete är givetvis att de permanent måste leva på bidrag.

LO säger absolut nej till att ingångslönerna kan sänkas. Statsministern ger samma besked; han vet ju vem som bestämmer.

Alla vill ha högre lön. Men välstånd skapas inte av löneavtal utan av produktivitetsökning, det vill säga ökad produktion per person och/eller tid.

LO vill att någon – LO centralt, eller LO-förbunden – ska bestämma över lönerna. Oppositionen tänker i samma spår. Liberalerna och centern vill ha lagstiftning om en viss lön - de vill alltså att riksdagen ska bestämma. Arbetsmarknadsekonomiska rådet, med Lars Calmfors som ordförande, vill också sätta ett visst pris på arbetskraften.

Kanske är detta en reflex av det regleringstänkande som styrt svensk politik i 75 år, och den underliga föreställningen att både löntagare och företag är homogena enheter.

Marknadens princip är den motsatta. I marknaden bestämmer ingen från toppen. Där är det konsumenterna som styr. Företagen kan i en fri marknad inte tvinga konsumenterna att köpa deras produkter. Konsumenternas fria val avgör. Det innebär att företagen inte kan ta ut högre priser – och därmed inte betala högre löner – än vad konsumenterna accepterar.

En fungerande marknad måste därför ha en helt fri lönebildning. För svensk tradition är detta tydligen en fullständigt främmande tanke.

Fakta

Nils-Eric Sandberg

är före detta ledarskribent i DN samt publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.

Visa mer...