Osmakligt att prata om arbetsläger år 2016

Ledare Artikeln publicerades
1 maj-reklamen påminner om det fasansfulla.
1 maj-reklamen påminner om det fasansfulla.

”Skicka skattesmitarna till arbetsläger” stod det på en skylt från Sveriges kommunistiska parti som jag passerade i Malmö häromdagen.

Arbetsläger? Jag kunde inte annat än stanna till, gå tillbaka och läsa en gång till. Ja, det stod verkligen ”arbetsläger” på en affisch år 2016 i ett Sverige där demokrati och frihet skapat stabil grund för människors drömmar.

Kommunisterna vill alltså att de som gör felaktiga avdrag i deklarationen ska hamna i arbetsläger? De som försöker behålla en större andel av vad de själva tjänat in genom sitt arbete ska straffas till slavjobb? Jojo, här verkar någon ha skolkat från historielektionerna.

Gulag bildades formellt 1934 men har blivit ett samlingsnamn för alla kommunistiska arbetsläger i Sovjet dit människor skickades under Vladimir Lenins och Josef Stalins tid vid makten (1917-1953). De som hamnade i lägren var dels politiska meningsmotståndare man ville göra sig av med eller omvända till den röda sidan, och dels människor som förväntades jobba gratis åt landet. Särskilt Stalin sägs ha varit ute efter fri arbetskraft i syfte att industrialisera Sovjetunionen. Det var tydligen svårt att få folk att bosätta sig i de kalla, karga delarna av landet av fri vilja, så att ta dem till fånga och tvinga dem att jobba i Sibirien var uppenbarligen både effektivare och billigare än frivillighet.

Hur många som sammanlagt fängslades är oklart. Var det 14 miljoner människor, 18 eller till och med 28? Oavsett vilken siffra som är korrekt var det alldeles för många som fördes till något av kommunismens tusentals läger bara för att de haft fel åsikter eller helt enkelt tillhört fel klass eller folkgrupp. Bönder, volgatyskar, koreaner, balkarer, tjetjener, ingusjier, kalmucker, tjerkesser, mescheter och krimtatarer deporterades. För Stalin var nationella identiteter nämligen ett av kapitalismens påfund, och genom att skicka dem som man anade kunde identifiera sig med annat än Sovjet skyndade man på reningsprocessen.

Det sammanlagda antalet dödsoffer uppskattas till cirka 1,5 miljoner. Människor. Kvinnor. Män. Barn. Med namn och drömmar.

Forum för levande historia skriver att den som en gång hade förklarats tillhöra en viss grupp stämplades för livet. ”Individerna dömdes efter vilken kategori de ansågs tillhöra, inte efter vilka de själva var eller efter vilka handlingar de hade begått eller inte begått.”

Detta aktualiserar en annan reklamskylt från Sveriges kommunistiska parti som år 2016 gormade mot mig där i Malmö. ”KLASSKAMP JA KLASSAMARBETE NEJ”.

Man ser alltså människor som för evigt bundna till sin klass och håller oss alla därmed tillbaka, eftersom att den som tränas i att inte ens kunna samarbeta med människor som tjänar mer eller mindre kommer sannolikt inte att anstränga sig för att förverkliga sina visioner – vare sig det är att bli högavlönad statsminister eller konstnär. Bliv vid din läst, säger man. Slåss mot dem som inte är i samma grupp som du. Förakta andra. Stå själv still.

Där liberalismen ser människors potential och kraft att röra sig över klassgränser talar de illröda om låsningar. Där liberalismen uppmuntrar fredliga samarbeten som handel talar de illröda om strid och konflikt. Där liberalismen hejar på står de illröda och delar ut smockor med ett elakt hånflin. Aldrig kärlek, bara hat. De är fiender, du kamrat.

Under texten ”Skicka skattesmitarna till arbetsläger” syns en bild på en person i kostym och slips som gräver i en sandhög (eller liknande) och under bilden står det ”dags att jobba”. Det pyser av mörka missunnsamma tankar. Man ser hur skaparen av affischen avskyr slipsnissar och kostymsnubbar. Dömer folk utifrån hur de klär sig.

En annan 1 maj-affisch från Kommunistiska Partiet i Malmö talar om ”arbetarpolitik”. Det betyder alltså att politiken riktas till personer som är ”arbetare”. Övriga då? Om en tjej som jobbat som städare vill plugga till att bli jurist? Är man då hennes fiende, någon de ska kämpa emot?

Partiet meddelar också att man vill förbjuda bemanningsföretag, vilket onekligen är ett bevis för att man inte verkar för att fler ska få jobb eller frihet. Tvärtom. Förbjud folk att starta företag och tvinga därmed fler till arbetslöshet, vilket i sin tur minskar statens inkomster och vår gemensamma välfärd.

Man skulle kunna tro att kommunister idag skulle skämmas över de brott andra begått i kommunismens namn genom tiderna, och att man skulle försöka ta avstånd från dem. Men icke. I stället svängar man sig stolt ordet ”arbetsläger” och meddelar sturskt att den som redovisat sina kvitton fel till Skatteverket ska skickas till sådana.

Sista dag att skicka in deklarationen är på måndag, den 2 maj, och många sitter nog nu under dagarna med blanketter och svettas över sådant som räntekostnader, K4, moms och rot-avdrag. Som tur är har inte kommunisterna mer makt än att deras kompis Jonas Sjöstedt (V) påverkar budgeten. Med större inflytande skulle nog fler svenskar ha fasat inför att skriva sin namnteckning.

I ett samhälle som respekterar enskilda ses varje individ som värdefull och värd att få utforska sina drömmar, söka lycka på sitt eget sätt och bli sedd för den hen är – inte vilken klass, nationalitet, hudfärg, kön eller grupp hen tillhör.

Liberaler skriker därför sällan ut sin avsky för andra i högljudda demonstrationståg. Vi dömer inte individer enbart utifrån yta. Och vi dömer definitivt ingen till slavarbete i arbetsläger.

Jag firar i stället världsskrattdagen på 1 maj, för ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Tack friheten och demokratin för att jag får skratta – och leva. Tack till dig som skrattar med mig.

Läs gärna också:

Ta inte friheten för given

Var förintelsen bara en skröna?

Klasskamper stoppar människor

Info från Forum för levande historia