Vänligen respektera rättssamhället

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Henrik Montgomery/TT

Man kan vara hur arg som helst på trögtänkta politiker som inte tycks förstå någonting och agerar i slow motion. Det ger en ändå inte rätt att springa iväg som frifräsare och ratta världen enligt ens egen dagsform.

Efter folkomröstningen förra veckan har Storbritannien drabbats av hundratals hatbrott. Invandrare har misshandlats och polacker har uppmanats att lämna landet. En föreningslokal har vandaliserats med rasistiskt klotter. Människor har stoppats på gatan och fått höra: ”Hörru, vi röstade för att lämna, nu är det dags för dig att lämna landet”.

Hatet har till och med drabbat en svensk kvinna som fick höra ”dra åt helvete tillbaka till ditt eget land” efter att ha pratat svenska med sina barn.

Det är tydligt att den vassa kampanjen inför folkomröstningen där polska arbetare pekats ut som en slags snyltare har fått vissa att glömma att de lever i en demokrati där man uttrycker åsikter i val och inte i egensinnig handling i strid mot lagen. De har förträngt att rättssamhället är inte är hemmagjort – utan erbjuder trygghet åt alla tack vare förutsägbar styrning via aningen trögrörliga institutioner.

Vissa ser sig i stället som förmer än oss andra och utökar sin rösträtt till att även ”ta lagen i egna händer”. Inte sällan i frustration över att inget annars händer eller att ”dom där uppe” inte lyssnar på ”folket”.

Tydligen glider insikten om att ”dom där uppe” faktiskt är demokratiskt valda av majoriteten ur minnet som en hal ål och kvar finns egocentrismens diktatur. Där jag bestämmer som jag vill. Skit i de andra pk-idioterna liksom.

Men om individer kör en genväg hotas harmonin och det är sorgligt. Man må tycka vad man vill om demokratiskt fattade beslut, men om fler struntar i att följa dem och i stället kör sitt eget race blir Sverige ingen mysig plats att leva på för någon.

Samtidigt behöver dock de upprörda rösterna bli förstådda och tagna på allvar. Det blir fel att slentrianmässigt skylla dåden i Storbritannien på rasism eller främlingsfientlighet. Snarare handlar det om självbevarelsedrift. Den som känner att tryggheten är hotad kommer att blotta tandköttet. Att hävda att det handlar om rasism riskerar bara att leda till ytterligare polarisering. Och att grundproblemet inte aviseras.

För svensk del är inte den som i nuet är för tillfälliga uppehållstillstånd eller begränsade bidrag till EU-migranter rasist; hen hatar inte nödvändigtvis rumäner eller syrier. Den som hävdar att hat ligger bakom är både ohyfsad i sin förolämpning och fördomsfull i sin dom.

Lika illa är när man anklagas för att vara dysterkvist när man har frågetecken kring integrationen. Men verkligheten måste beskrivas för den finns ju där att betrakta. Kostnaderna finns, kulturkrockarna likaså. Vi måste kunna prata om dem.

Tuffare asylregler har inget att göra med de asylsökandes hudfärg eller bakgrund, utan behövs helt enkelt då vi har en välfärdsstat som är knuten till nationen och att det kostar för skattebetalarna att erbjuda frihet så som modellen ser ut idag.

Om man inte direkt blev omhändertagen av bidrags-Sverige skulle gränserna kunna öppnas, men så länge vänsterns regler gäller finns en allvarlig målkonflikt. Att säga nej till fler är inte rasism utan ett resultat av att öppna gränser kostar. Den dag vi kan tala mer öppet utan anklagelser av olika slag tror jag att vi släpper svåra spänningar.

Att man kan vara arg på politikerna är förståeligt. Men låt oss snälla inte ta ut det på de asylsökande har kommit hit. Driv politiska debatter, skriv insändare och prata med vänner och bekanta om hur vi ska hantera migrations- och integrationspolitiken. Men den enskilda kvinnan från Somalia kan inte bli måltavla. Det är inte den afghanska tonåringens fel.