Afrika - en föräldralös kontinent

I "Ännu talar träden" skildrar Calixthe Beyala sitt hemland Kamerun under fransk kolonialtid. Det är en skakande berättelse om övergrepp och förtryck, men också en vindlande saga om vattenandar och trolldomar. Men aldrig att hon hemfaller till lättköpt exotism. Calixthe Beyalas berättelse om Afrika bryter av mot de färdiga bilderna av kontinenten.

– Det är ett val som afrikanska författare ställs inför. Att antingen leverera de bilder som västvärlden förväntar sig eller att göra tvärtom. Det är ett svårare arbete, som att simma uppströms i en fors, säger hon.

Men ett viktigt arbete, det som kan bryta den förenklade världsbild som gör Afrika till känslans kontinent och Europa till förnuftets. Som gör det lättare att exploatera eftersom Afrika placeras utanför det mänskliga sammanhanget.

"Ännu talar träden" skrev Calixthe Beyala till sina barn för att de, som växt upp i Frankrike, ska lära känna den afrikanska historien.

– Jag vill berätta så att det inte kan hända igen. Men det är långt ifrån hennes första roman. I Frankrike har en rad av hennes böcker givits ut och för ett par år sedan belönades hon med Franska Akademins stora romanpris.

Många kritiker har kallat "Ännu talar träden" för Beyalas mest afrikanska roman. Själv värjer hon sig lite mot det eftersom epitet som "afrikansk" för henne bara är konstruktioner, inte verklighet. Men hon kan också förstå beskrivningen eftersom berättelsens struktur minner om sagoberättandet vid elden i en afrikansk by. Calixthe Beyala bor sedan länge i Frankrike. Där kan hon unna sig lyxen att skriva.

– Hade jag bott kvar i Kamerun så skulle jag haft drösar med barn att ta hand om, inte bara mina egna utan även andras. I Frankrike har jag friheten att kunna välja att skriva. Jag tror också att avståndet från Afrika har gett mig en annan blick på kontinenten, på distans är det lättare att se vad som händer.

Hon talar sju språk, men skriver på franska och för Calixthe Beyala har franskan paradoxalt nog blivit frihetens språk - genom att återskapa det har hon gjort det till sitt eget. Och när det gäller Afrikas framtid finns det inte i ett efterapande av västvärlden. Det är med sorg som Calixthe Beyala ser hur den materiella girigheten breder ut sig över kontinenten. Afrikas problem handlar enligt Calixthe Beyala egentligen inte om pengar.

– Det skulle räcka med att afrikanska regeringar blir mindre korrupta, att de slutar att drömma om att äga så mycket som möjligt, för att alla barn ska kunna bli välnärda och välutbildade. Det berör inte bara Afrika - hela världen kommer att drabbas om vi inte slutar ha pengar, pengar, pengar som målet för vår strävan.

– Vi är på väg i helt fel riktning. Det kommer att gå åt skogen för oss alla om vi inte lär oss vad som är viktigt. (TT Spektra)

Jenny Aschenbrenner

kultur@kristianstadsbladet.se