Nils-Eric Sandberg

Att studera staten

Nils-Eric Sandberg

Staten, det är jag. ”L’Etat, ce moi.” Det lär den franske kungen Ludvig XIV ha sagt vid en konselj. Han personifierade det kungliga enväldet, en styrelseform som länge var mycket populär bland hans kolleger. Dagens majestäter formulerar sig vanligen något försiktigare.

Artikeln publicerades 1 december 2011.

Vilhelm Moberg vände på perspektivet, och skrev: ”När en politiker säger att vi sitter alla i samma båt menar han att det är du som ska ro.”

Staten studeras av statsvetenskapen. Eller borde göra det. Men statsvetenskap handlar mest om bifrågor, som opinionsbilning, valrörelser, på senare tid så kallad genusvetenskap, som mer handlar om argsinthet än om vetenskap; man bör försöka skilja på dessa verksamheter.

Statsvetenskapens problemär att den alltför lite handlar om just staten, och alltför mycket saknar teoribildning. Det hävdar statsvetaren Erik Moberg i en ny bok som heter just Statsvetenskap (Mobergs Publikationer AB). Så Moberg ger sig på uppgiften att formulera en teori om statens uppkomst och struktur. Med en enorm beläsenhet kartlägger han en rad områden, med början i den tidiga historien. Han beskriver faktorer som spelade en avgörande roll för de första statsbildningarna – användningen av hästar för militära ändamål, en liten men viktig detalj som stigbygeln.

De första och flesta staterna var diktaturer, främst konstruerade av härskarna för ekonomiska syften. Moberg klassificerar olika diktaturer, sedan olika demokratier.

Bara på en punkt vill jag sätta ett frågetecken. Enligt Moberg fick vi demokratin närmast av en slump. Var det så enkelt? En titt i historien visar att demokratin utvecklades parallellt med teknik, skydd för äganderätt, ekonomi, utbildning. Det vore märkligt om de faktorerna inte interagerat. Det finns också en ideologisk bas: fröet till demokratin finns i naturrättstanken. Det är idén om mänskliga rättigheter som motiverat demokratin – inte det omvända, som dagens politiker tycks tro.

I en intressant klassifikationav olika demokratiska styren – proportionella val, majoritetsval, parlamentarism, presidentstyre – visar Moberg hur kombinationen proportionella val/parlamentarism skapar en hård partidisciplin. Regeringskoalitionen måste kontrollera sina partier för att bevara makten i parlamentet. Det undantag från regeln jag kan se är socialdemokratin; partiet bildades som kamporganisation 1889 och utvecklade en tradition av sträng lojalitet mot ledningen – som brutits först i dagarna.

Analysen av offentliga beslut, på engelska public choice, hör hemma i statsvetenskapen, men utvecklades av nationalekonomerna. Erik Moberg har skrivit en utomordentlig introduktion till public choice-teorin, Offentliga beslut. De lärare i statsvetenskap som vill ta ansvar för sitt ämne bör omgående sätta båda böckerna i händerna på sina studenter.

Nils-Eric Sandbergär före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.