Nils-Eric Sandberg

Kan vi leva utan pengar?

Nils-Eric Sandberg Artikeln publicerades

Banker har lånat ut pengar till regeringar som inte kan betala tillbaka. Vänstern kritiserar nu inte regeringarna, som vägrar betala, utan bankerna. De har varit ”giriga”. Själv förstår jag inte varför just banker är mer giriga än till exempel bönder – det är bönderna som får 500 miljarder årligen i EU-bidrag.

Nu kräver EU och IMF att främst Grekland ska skära ned underskotten för att få fler lån. Men åtstramningar kan bromsa tillväxten och öka arbetslösheten. Det leder till protester, främst från facken.

Underskott och statsskuld ska beräknas som andel av BNP. Det mest rationella sättet att reducera skulderna är att få fart på tillväxten. Skuldländerna Grekland och Italien har misslyckats med detta. Här, mer än i skulderna, ligger deras allvarliga problem.

Antingen kan de devalvera internt, det vill säga sänka lönekostnader och offentliga utgifter. Eller också lämna euron och sedan låta den egna valutan falla. Det skulle återge deras ekonomier konkurrenskraft. Det var så Sverige gjorde 1992. Skuldländerna kan sannolikt inte spara sig ur krisen. De måste försöka skapa tillväxt: sänka kostnader, sänka skatter på företagande, liberalisera arbetsmarknaderna.

Kritiken mot att regeringarna stött bankerna bygger på grundligt missförstånd. Marknadsekonomin är ett gigantiskt experiment. Varje företag, varje ny produkt är ett experiment med efterfrågan, och därmed ett risktagande. Företagen finansierar sig i bankerna. Om ekonomin går galet startar en kedjereaktion som når sin slutpunkt i bankerna. Det är där alla risker koncentreras. Men detta beror inte på att bankdirektörer är giriga, utan på marknadens grundläggande mekanismer.

Det finansiella systemet är ekonomins blodomlopp. Det beror på att ekonomin arbetar med pengar som betalningsmedel, de är ekonomins kanske viktigaste uppfinning, sedan 700-talet före Kristus. En ekonomi fungerar inte utan finansmarknad.

Vänsterskribenter ogillar alla som tjänar pengar, utom fotbollsspelare. Men de förstår sällan pengarnas funktion eftersom detta förutsätter lite av både kunskap och tänkande. En fruktbar men inte helt vanlig kombination. Vi måste ha ekonomiska värdemått för att kunna välja den mest rationella användningen av begränsade resurser.

Efter börskraschen 1929 gick mellan 1931 och 1933 5 400 banker i USA omkull, eftersom de inte fick något stöd av centralbanken. Sedan föll företagen på löpande band. Det blev inledningen till depression och 25 procents arbetslöshet. I dagens industriländer tar den offentliga sektorn cirka 40–45 procent av BNP. Då är det rimligt att den fungerar som en försäkring för marknadens viktigaste mekanism, finanssystemet.

Nu demonstrerar vänstern. Att läsa böcker är mer lärorikt än att demonstrera. Men det kräver mer tid, och ansträngning.

Nils-Eric Sandbergär före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.