Det började så bra ...
Man kan inte beskylla Nicolai Dunger för att vara lat. Om någon nu skulle få för sig det. Han har släppt ett tjugotal album sedan debuten 1996 varav det senaste, kritikerhyllade "Arkebuseringen av egot" kom så sent som i fjol.
Trots produktiviteten verkar han inte ha någon önskan om att vara mainstream. På så vis ligger nya skivan "Terror och tradition" inte långt från föregångaren. Med en fot i proggen och en fot i jazzen och en tredje i improvisationen är Dunger ganska krävande, men när det landar ordentligt blir det riktigt bra.
Det blir det i skivans första tre låtar, där "Allas tak" och souliga "Bensin i tanken" sticker ut ordentligt med nerv, själ och kompetens.
Men lika bra som det är när det är bra, lika tröttsamt är det när det är tröttsamt. När spretjazz blandas med smått parodiska texter ("Min blomma, min fladdermus, fixera min båt i en långsam sjö") känns allt bara fånigt. Allt behöver inte vara lättillgängligt men man blir ju besviken när det börjar så bra.
Rock/jazz
Nicolai Dunger
Titel: "Terror och tradition"
Skivbolag: Hi-hat Music
