Det handlar om så mycket mer än tennis

I den här filmen får vi se tennisdrottningen Billie Jean King jobba hårt för att smasha patriarkatet i ett historiskt spektakel. Men den riktiga matchen äger rum utanför tennisbanan. Detta är en underhållande film som tydligt visar att inget var bättre förr.

Publicerad 23 mars 2018

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Bobby Riggs (Steve Carell) versus Billie Jean King (Emma Stone) var ett tennisspektakel som skildras på ett underhållande sätt i ”Battle of the sexes”.Foto: 20th Century Fox

Billie Jean King (Emma Stone), dåvarande världsetta i tennis, möter 1973 den uttalat kvinnofientliga estradören och före detta Wimbledonvinnaren Bobby Riggs (Steve Carell) i en välbevakad och upphaussad match. Det är mycket som står på spel. Han vill vrida tillbaka klockan för kvinnlig frigörelse och hon tvingas försvara de nyligen framflyttade positionerna.

I "Battle of the sexes" skildras den historiska kvinna versus man-matchen och allt runt omkring. Visst är själva matchen spännande men mer filmiskt krut har lagts på det där "allt runt omkring", vilket gör det här till en film om så mycket mer än tennis.

Annons

Framför allt handlar filmen om hur ojämlikt de kvinnliga idrottarna behandlas. De tävlar för småpengar i jämförelse med herrarna, trots att de drar lika mycket publik.

Om kvinnliga tennisproffs hade svårt att bli respekterade på 1970-talet var homosexualitet något som knappt gick att ens prata om. När den gifta Billie Jean möter frisören Marilyn (Andrea Riseborough) i en utsökt vackert filmad scen kompliceras livet enormt. I Emma Stone sammanfaller alla hårda kamper som Billie Jean King tvingades utkämpa på ett strålande vis.

Jämfört med (den också mycket sevärda) dokumentären från 2014 med samma namn kommer Bobby Briggs lättare undan i den här versionen. Han framstår mest som en pajas, ("I'm going to put the show back into chauvinism"). Kanske har det med Steve Carell att göra, han är ju så bra på att spela de där älskvärt korkade typerna. Här ser vi honom genom hans frus (Elizabeth Shue i en fin liten roll) stränga men ändå förlåtande ögon. Som tur är har filmen laddat med seriöst motstånd för Billie Jean och hennes medsystrar.

Det är ju iskalla typer som Bill Pullmans sexistiske tennisboss och hans kompisar i bastun som är de verkliga fienderna, vilket den här roliga och stundtals gripande filmen inte drar sig för att påpeka.