Falkmans Kristianstadsfilm får biopremiär

Kristianstadsregissören Thérèse Ahlbecks examensfilm från Dramatiska Institutet, "Janna & Liv", tog i helgen hem såväl publikens pris som priset för bästa tv-kortfilm vid kortfilmsfestivalen i Cergy-Pontoise, Frankrike.

– Jätteroligt, och jättekonstigt! Vi åkte dit för att delta och träffa andra filmare, inte för att vinna. Vi var mest nervösa över själva visningen, huruvida kvalitén skulle vara bra eller dålig.

En nyss hemkommen Thérèse Ahlbeck kan konstatera att den svenska och franska publiken reagerar på olika saker.

– Den svenska premiären var vid Göteborgs filmfestival nu senast. Under ett gräl i mitten av filmen satt den svenska publiken tyst, medan den franska publiken skrattade jättemycket! "Janna & Liv" kammade hem både "Le prix de la public" och "Le prix du Short-TV" i Paris. Att som nyutexaminerad filmregissör från Dramatiska Institutet få visa upp sin examensfilm på främmande mark och dessutom ta hem publikens pris betyder mycket.

– Att komma ut som färdig regissör och få stå på en filmfestival och prata om sin film där alla i publiken är högtidligt finklädda, det var ett stort steg. Nu ska filmen vidare till fler filmfestivaler.

Kortfilmen är en roadmovie om två höggravida kvinnor som måste hjälpa varandra till förlossningen. Huvudrollerna spelas av Guldbaggevinnaren Sofia Ledarp och Lo Kauppi.

– Idén kom när jag satt i en bilkö med jättemycket feber och inte hade någon alvedon. Det brukar vara så, att mina historier bara kommer till mig, berättar regissören som även agerar manusförfattare.

Just nu jobbar hon på sitt första långfilmsmanus, "en klassisk hjältehistoria, en vuxenthriller", med planerad inspelningsstart till sommaren. Thérèse Ahlbeck har alltid sagt att hon velat bli filmregissör, ända sedan barnsben, filmintresset utsattes hon tidigt för i hemmet. Och hon har alltid gillat Loa Falkman. Den svenska multikonstnären, operasångaren, karaktärsskådespelaren och komikern spelar en av rollerna i filmregissörens första film som i morgon fredag går upp på 15 biografer runtom i Sverige. Otroligt nog är det Falkmans första kortfilm. Enligt producenten Marcus Olsson tackade Falkman ja för att han gillade Ahlbecks manus – och tyckte att regissören var spännande. "Perrongen" handlar om en dotter som sedan länge gjort ett avslut med pappan som tidigt övergav henne, när han oförväntat dyker upp.

– Jag ville ha honom. Jag har gillat honom ända sedan jag var liten. Loa Falkman är fantastisk. Precis som med Sofia Ledarp och Lo Kauppi så var det något som "kopplade" väldigt väl. När vi träffades var det som om vi hade känt varandra länge.

Vad är det med Loa som gör honom så fantastisk?

– Han har sådan pondus och styrka, samtidigt som han kan se så sårbar ut. Han har väldigt nära till känslorna. Just den kombinationen av styrka, auktoritet, sårbarhet – och värme. Jag vill ha med honom i alla mina filmer.

– Han är allt annat än endimensionell som människa, och jag tror att det är just det som intresserar mig överhuvudtaget när jag skriver manus och gör film. Ingenting är svart eller vitt, fastän vi människor ofta envisas med att bestämma oss för det ena eller andra.

Hur var det att spela in på hemmaplan?

– De där inspelningsdagarna på Kristianstads station var fantastiska. Vi spelade in trots att tågtrafiken var igång som vanligt, hade en person från Banverket med oss som såg till att våra lampor och mickbommar inte var för höga så de nuddade något elektriskt.Thérèse Ahlbeck spelade in filmen när hon fortfarande gick sin utbildning. "Perrongen" visade på SVT i december i fjol, efter det hörde Folkets Bio av sig och ville köra filmen på sina biografer.

– Det brukar var tvärtom. Oftast är en av de två det enda fönstret som finns för kortfilm.

Vad är det med film som medium, som gjorde att du fastnade för den?

– Kombinationen av bilden, musiken och ordet. De tre tillsammans som uttrycksmedel. Man säger att musik går rakt förbi hjärnan och intellektet, raka vägen till hjärtat, och så tror jag att det lite grann är med film också. Hur man kan skapa något som känns.

– Jag tycker om att berätta historier, ofta om vad som händer ifall man tvingas stanna upp och tänka ett varv till. Det intresset har alltid funnits där. När jag jobbade som journalist gjorde jag långa intervjuer med människor om livet – jag älskade det.