Kul men mjäkigt rymdäventyr

En bit bort på planeten Mårs härskar den enväldige kung Marcel över sina undersåtar. Han hatar barn som skrattar och stojar och han smider lömska planer för att få tyst på grannplanetens ungar. Hans dotter Mega har dock ingen lust att ta över tronen och bli diktator som pappa – eller operasångerska som mamma. Hon vill gå i skola med barnen på Sam och bli en superhjälte som dem.

"Samsam" är en långfilmsvariant av det populära barnprogrammet med samma namn, och för den som inte har sett tv-serien är det här mycket knäpp premiss att ta in på en gång. Men i all sin kosmiska knasighet är det här egentligen en ganska enkel historia. Det handlar om sådant som att känna sig annorlunda och att försöka hitta sin plats i gänget. Om att inte leva upp till föräldrarnas förväntningar. Om att få en ny bästa kompis och försöka hålla ihop när vänskapen sätts på prov.

Men historien är lite mjäkig och får aldrig särskilt mycket schwung – trots synkroniserade dansnummer, svarta hål och interplanetariska jättemonster.

Hjältebarnen är lite väl äppelkindande. Dialogen mellan dem består mest av sådant där hurtfriskt barnprogramshojtande. "Kom igen nu allihopa, vi åker i rutschkanan, woohoo, hihi, haha!" Det blir påfrestande efter ett tag – i alla fall för oss som har hunnit fylla fem.

Men den koleriske kung Marcel är en hyfsad bov och det finns några spännande bifigurer. Några scener är roliga och originella. Som när kung Marcel skickar kissa-i-sängen-monster för att sabba för barnen. Och visuellt är "Samsam" rätt spännande. Sättet man blandar plastiga rymdfigurer med fantasifulla miljöer och stiliserade bakgrunder som för tankarna till tecknat från 70-talet är kul.

Men behållningen blir ändå att se ett i raden av alla dubbade dussinbarnprogram på SVT Barn en tisdagskväll.