Publik filmblogg om gamla ex

”Byt ut namnet ’Bullen’ mot ’EX-IT’ och tänk kärleksrelationer som inte riktigt gick som de skulle. Där har vi själva konceptet för Teater Papillons nya filmblogg.”

På lördag är det release- och mingel- fest på Babel i Malmö, där Kristianstadsfödda regissören och projekt- ledaren Annamia Olvmyr numera huserar.

Teater Papillons tio man- och kvinnor starka ensemble består till hälften av före detta Kristianstadsbor. Men det var först i Malmö som de flesta träffades och förenades i sitt gemensamma intresse för scenkonst.

Samtliga föreställningar sedan starten med ”Closer” 2009 har satts upp i den gamla hemstaden, men med fjärde projektet ”EX-IT” flyttar teatern in på filmscenen och webben.

Hur kom ni på idén?

– Jag och en kompis satt och fikade och började prata gamla kärleksminnen om ex, och framför allt situationer i relationer som man verkligen grät floder över. Sådant som tog ett halvår att komma över innan man blev människa igen, säger Olvmyr.

– Det blev vår ingång, att vi insåg att det fanns något i det där.

För att ..?

– Alla kan relatera till det här. Alla har liknande minnen om uppbrott från förhållanden.

Till skillnad från Teater Papillons tidigare projekt, stora produktioner som tog uppemot ett halvår i anspråk att iscensättas, ville ensemblen den här gången arbeta snabbt. Och dessutom etablera en personlig kontakt med publiken. Svaret blev lika enkelt som intrikat.

– Någonstans i konceptutvecklingen dök de här brevfilmerna ifrån ”Bullen” upp, säger Annamia Olvmyr.

Det är alltså publikens egna berättelser och personliga minnen som ligger till grund för den en till fem minuter korta brevfilm som varje söndag kommer att släppas på ”EX-IT”-bloggen.

Det är också hit tittarna skickar in sina minnen.

– Alla texter vi får in kommer att vi att publicera på bloggen för alla att läsa. Sedan gör vi ett urval, baserat på praktiska resurser men också responsen från läsarna, som vi skriver om till ett manus och spelar in under snäva tidsramar.

Vad tror du brevskrivaren och mottagaren får ut av det?

– Jag som har läst några historier nu har upplevt att det är en jättespeciell känsla av något som både är lite hemligt och något som man både kan skratta åt och få lite ont i magen av.

– Och för den som skriver kan det både vara rensande och skönt att få respons. Jag tror att det kan bli en kollektiv tröst- och skrattorgie i slutändan, säger Annamia Olvmyr.