Utflykt till indieland

Publicerad 5 juli 2018

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Tänker på Dawes, som efter utflykter i andra ljudlandskap är aktuella med en välkommen återkomst till den luftiga och lätt melankoliska LA-countryn.

Kanske kan det också bli en resa i retur för ett brödraband från Virginia som länge tillhört de intressantaste americanaalternativen?

Annons

Hade skruvat upp förväntningarna på max, fyra år efter ”Love & Logic”, men får något som är en medveten och markant riktningsförändring. Sons Of Bill hittar producentsamarbeten som vet vad publiken i indieland vill ha: Atmosfär, den svävande mystiken, massor av rymd. Det blir fluffigt elegant, men också monotont med undantag för ett par glimrande stunder – som oemotståndligt popdrivna ”Old and Gray” och öppningsballaden ”Sweeter, sadder, farther away” där rösten vilar mot det majestätiska pianot.

Det samlade intrycket? Sons of Bill överraskar negativt med en syntes av något som Fleet Foxes och Band Of Horses redan gjort.