Handbollens Mecka finns i Kristianstad

Sport Artikeln publicerades

Det är inget snack om vilken stad som är handbollens Mecka i det här landet. Ett år efter VM-festen så fortsätter handbollsfesterna att avlösa varandra. 4 887 åskådare i en träningslandskamp kan bara ske i Kristianstad. Nytt publikrekord och en saftig känga åt arenamotståndarna.

Och det kommer mera.Att lägga Scandinavian Open till Kristianstad är naturligtvis förbundets sätt att tacka Kristianstad för VM-insatsen. En fyrnationsturnering med Sverige, Danmark, Norge och ytterligare en utomnordisk motståndare. Min gissning heter Frankrike.

En riktig godbit, samtidigt som Mats Jönsson arrangerar Åhus Beachhandboll Festival. Det kommer alltså att vimla av världsstjärnor i Åhus i sommar.

Handbollen är viktig för kommunen Kristianstad. Men jag vågar påstå att Kristianstad är ännu viktigare för sporten handboll. Det är i Kristianstad som utvecklingen finns i form av å ena sidan IFK Kristianstad och å andra sidan Åhus Beachhandboll Festival. Kristianstad har blivit för handbollen vad Stockholm och Råsunda är för fotbollen.

Vi har ett landslagsom är på väg mot EM-slutspel. Ett landslag med skånsk prägel. I mitten av den första halvleken mot Ryssland bestod sexan av enbart skåningar.

Dalibor Doder var den som hade flest ögon på sig – men det gick, ärligt talat, inget vidare. Spelmotorn var rostig, risig – och ofokuserad.

Men så länge han själv är lugn så är det väl inget att oroa sig över. Sverige behöver nämligen en Doder i truppen om vi ska kunna vara med och slåss om medaljerna, vilket är ett fullt realistiskt mål. Det visade laget under VM. Mot tuffast möjliga motstånd så sprang svenskarna den gången genom muskler och ben. Utan skydd. Ingen gömde sig. Alla levererade.

Sverige har en världsmålvakti Johan Sjöstrand. Matchen mot ryssarna visade också att det finns kompetenta vikarier i form av Mattias Andersson och Andreas Palicka.

Vidare så har vi ett av världens bästa mittförsvar i Tobias Karlsson och Magnus Jernemyr.

En giftig högersida i Kim Andersson, Johan Jacobsson, Niclas Ekberg och Mattias Zachrisson.

En mittsexa i Andreas Nilsson som vet hur man gör mål – något vi saknade under VM.

Frågetecknen finns på vänstersidan. Kan Kim Ekdahl Du Rietz, spelaren som är ett vandrande blåmärke, hitta VM-formen på de fyra dagar som återstår till avkast. Om inte, är Jonathan Stenbäcken då rätt man att kasta in?

Och hur ska vi klara oss utan Jonas Källman?

I vilket fall som helstså ska vi ska akta oss för att dra för stora växlar efter segern mot Ryssland. Det fanns en tid då Ryssland, eller Sovjetunionen som landet hette på den tiden, var lika oslagbart som dagens Frankrike är. Det enda som påminner om den tiden är Maximov. Förbundskaptenen, som hade så många duster med Bengan, är 22 år äldre – och tom på utveckling. Jag skulle vilja påstå att till och med IFK Kristianstads anfallsspel är tilltalande om man jämför med ryssarna.

Nä, Maximovs gäng utgör inget hot i EM, men det finns andra starka kandidater. Danmark, Spanien – men framför allt Frankrike. Karabatic och grabbarna har vunnit de fyra senaste mästerskapen och går för ett femte. Medan många av konkurrenterna har fått återbud från sina stjärnor så är det precis tvärtom med Frankrike.

Alla är hela.

Alla är tillgängliga.

Och ingen är mätt.