OS-guld för överlägsen Nilsson

Nilsson ledde sprintfinalen från start till mål – en enorm uppvisning under ytterst svåra förhållanden och i svåraste konkurrens. Tidsdifferensen ned till Maiken Caspersen Falla var 3,1 sekunder.

Norskan var chanslös mot urkraften från Dalarna en dag när alla bitar föll på plats. Vid blomsterceremonin rann tårarna på en mycket känslosam nybliven guldmedaljör.

– Jag trodde aldrig att jag skulle vara den som skulle gråta på en prispall. Men det ligger så nära hjärtat och är något jag har jobbat emot så länge. Då är det svårt att inte släppa ut allting, säger en fortfarande rörd Nilsson till Kanal 5.

– Jag prickade verkligen in formen till rätt dag.

Charlotte Kalla i lördags, Stina Nilsson nu. Det är jackpott så här långt i spåren för de svenska längdåkerskorna.

Gemensamt för båda: De kom som favoriter för att vinna och de vann. Leverans av ädlaste valör enligt önskemål. Starkt, snyggt och – det får vi inte glömma – så lovande inför de återstående distanserna i ett mästerskap som bara har börjat.

Kalla och Nilsson har kapacitet för mer och har uppenbarligen toppat formen direkt på perfekt vallade skidor.

Stina Nilsson inledde sitt olympiska medaljsamlande med bronset i den klassiska lagsprinten i Sotji för fyra år sedan. Sedan dess har hon växt ut till en svensk superstar i spåren. Inte riktigt Charlotte Kalla-klass, men inte långt bakom.

Året därpå var hon med och fixade VM-silver i stafett och lagsprint.

I Lahtis förra vintern tänkte hon följa upp framgångarna i Tour de Ski. Det var där, nere i Alperna, hon på allvar slog igenom och blev ett bekant namn utanför den snäva kretsen av längdåkningsvänner. Men trots ett nytt stafettsilver levde dagarna i Finland varken upp till hennes eller andra ställda förväntningar.

Nilsson åkte till Lahtis för att ta guld i sprinten. I stället föll hon i semifinalen, hittade inte formen och individuellt ändade mästerskapet i besvikelse.

Motgångar ger lärdomar om de hanteras rätt. I det som vanligt iskalla och vindpinade vädret – lite yrsnö kryddade ytterligare de svåra förhållandena – var Nilsson obeveklig på den distans hon reste till Pyeongchang för att vinna.

Hon satte tonen direkt i kvalet där hon var snabbast, 0,39 sekunder före värsta konkurrenten, norskan Maiken Caspersen Falla.

Men hon var inte enda svenska att ögonen när det drog ihop sig på Alpensias skidcenter. Hanna Falk, Anna Dyvik och Ida Ingemarsdotter tog sig också vidare till kvartsfinal.

Men bara (bara och bara...) Nilsson och Falk nådde via kvarts- och semifinaler fram till den slutliga fajten om medaljerna. Där kom Falk femma.