Gunhild Stordalen kämpar mot klockan
â??I hela mitt liv har det känts som om jag har ont om tid. Det är som om jag alltid har haft en inre klocka där hundradelarna räknas ned i rasande takt".
Bristen på tid är en röd tråd i den 39-åriga norska miljöaktivisten och miljardärshustrun Gunhild Stordalens självbiografi "Den stora bilden". Boken växlar mellan tre teman; hennes engagemang i klimatfrågan, hennes dödliga sjukdom och svårigheten att ta emot kärlek.
Texten är skriven av musikern och författaren Jonas Forsang, som även skrev hennes mans, Petter Stordalens, självbiografi. Gunhild Stordalen har skrivit om och lagt till och bokens slutliga version är nummer 34 i ordningen.
””
Hon är lång och ser spröd ut. Håret, som hon tappade efter cellgiftsbehandlingarna för två år sedan, är fortfarande kort och färgat silverblont.
Hon berättar att det var efter den sista behandlingen, då hon var nära att dö, som hon bestämde sig för att ge ut sin självbiografi.
””
Vill förändra världen
Det hon vill berätta handlar främst om hälso- och miljöproblem och hur hon tycker att de borde lösas. För Gunhild Stordalen har sedan sju års ålder velat förändra världen, säger hon.
””
Efter att hon gift sig med den norske hotellmiljardären Petter Stordalen 2010 och fått stiftelsen Stordalen Foundation i morgongåva, lämnade hon läkaryrket och satsade på att arbeta med miljöfrågor.
I dag är hon grundare och styrelseordförande för Eat som har som mål att hitta nya lösningar för mat och hälsa för en växande världsbefolkning i samklang med miljön.
â??Eat är min bebis", säger hon i biografin och medan andra vill leva vidare för sina barn, så vill hon leva för sin stiftelse och miljö- och hälsofrågorna.
Sjukdomen
Det andra skälet till att ge ut biografin var att hon ville berätta om sin aggressiva autoimmuna sjukdom och om cellgiftsbehandlingarna, för att ge andra med allvarliga sjukdomar hopp.
””
Det finns inget botemedel för diffus kutan systemisk skleros och Gunhild Stordalen är en av de första i världen som har genomgått experimentella cellgiftsbehandlingar i Holland två gånger. Även om risken för komplikationer och återfall är störst under de första två åren, så är det fortfarande osäkert om effekten kommer att fortsätta.
””
Men någon dödsångest har hon inte.
””
En viktig lärdom
I dag är hennes händer och kropp stela. Hon har värk ibland. Immunsystemet fungerar inte som det ska och hon blir ofta sjuk. Ändå säger hon att hon inte hade velat vara utan sjukdomen.
””
””
TT
