Lita inte blint på myndigheter och politiker
Den 16 januari skrev Folkhälsomyndigheten på sin hemsida att man ”bedömer risken för fall i Sverige som mycket låg”. Sedan dess har myndigheten tvingats uppdaterat bilden, och det bör ifrågasättas att attityden var ”äsch, då” i stället för ”akta dig”.
Statsepidemiolog Anders Tegnell har fått fel, gång på gång. ”Jag trodde att de skulle få stopp på det i Kina, men min bedömning visade sig inte vara rätt”, erkände han för några dagar sedan (SvD 9/3).
Det är inte det enda felet som gjorts.
Folkhälsomyndigheten skickade för ett par veckor sedan ut meddelande till skolor, att barn som rest riskzoner under sportlovet ”har skolplikt och förväntas därför vara i skolan”.
Det kan väl inte anses ha varit jättesmart; varför utsätta så många för risk?
Man kan också fråga sig varför myndigheten inte avrått dem som hade rest i högriskområden från att stanna hemma från jobbet eller skolan. Tegnell menade att skälet var att de då skulle träffa folk utanför i stället och ”göra andra saker”.
Men vore det inte rimligt att helt enkelt rekommendera den som rest att stanna hemma? Det kan ju inte vara så svårt att formulera sig så.
Enligt Folkhälsomyndigheten skulle till och med personal inom sjukvården som hade rest i riskzoner gå tillbaka till jobbet, något som fick en överläkare att skriva ilsket i Läkartidningen (6/3). ”När det potentiella utfallet är katastrofalt måste man som myndighet undvika att ens ta mycket små risker.”
Men Tegnell vill av någon anledning tydligen lugna snarare än varna. I torsdags menade han att ökningen av antalet importfall kan ha nått toppen och att det snart kommer att klinga av, att vi har peakat och nått kulmen (DN 5/3).
Men hur kan man vara säker på det?
Epidemiologen Joacim Rocklöv menade att Tegnells uttalande kan vara riskfyllt. ”Om vi bara fokuserar på Italien så finns det en risk att bedömningen underskattar risken att virus flödar över nationsgränsen från andra håll, eller med indirekt koppling till Italien via andra länder. Det tar ju ofta en stund för sådana processer, och dom är svårare att följa och spåra” (Expressen 5/3).
Olika experter tycker alltså olika, så det är inte jag eller någon annan allmäntyckare som är kritisk. Ändå uttrycker sig den statliga myndighetens epidemiolog som om alla utom han själv är en slags lallande idioter.
”Det finns självutnämnda experter utan erfarenhet i ämnet som tror att de vet mer än myndigheter som har arbetat med detta i årtionden”, svarade han på kritiken från forskare och läkare som varnat för att tona ner riskerna.
Men den – onekligen självgoda – attityden hjälper få. Nu gäller det att vi har öppna ögon och bli medvetna om riskerna och sitt eget ansvar. Det sundaste i en sådan här tid är att vara allmänt skeptisk och inte lita blint på varken myndigheter eller politiker. De kan nämligen ha fel (kors i taket).
Lena Hallengren (S) berättade på en presskonferens att Sveriges beredskap mot smittspridning är god, men stämmer det? Läkare har varnat för att intensivvårdplatserna redan idag är för få och att sjukhusen har stora problem med att ta emot och vårda akut sjuka patienter (24/2).
Journalisten Katarina Gunnarsson berättade på Facebook om hur hon ville testa sin son som hade 40 graders feber, då det i hans klass fanns en flicka som hade varit i norra Italien . 1177 uppmanade dem att åka till sjukhus. ”Men väl där fick sonen inte komma innanför dörrarna på barnakuten eftersom hans symptom kunde tyda på Corona och de ville inte ha in smittan sa de. Sonen fick därför ligga kvar i bilen utanför. Men trots att de var oroliga för att han kunde ha Corona ville de inte Coronatesta honom utan hänvisade tillbaka till 1177. Att det var 1177 som skulle bedöma vilka som skulle få testas och inte. Då blev jag helt matt och började nästan gråta.”
Det är lätt att förstå frustrationen.
En Österlenbo som hade varit i Alperna och fick ont i lungorna ringde Vårdguiden, som bad henne kontakta vårdcentral, men dit fick hon ”absolut inte komma”. Till slut fick hon kontakt med CSK:s infektionsklinik som sa att hon var skyldig att komma dit för provtagning. Men då hon inte var frisk nog att köra tre timmar fram och tillbaka fick hon besked om att hon plötsligt inte behövde testas.
Är dessa dubbla budskap verkligen ansvarsfulla, pålitliga och trygghetsskapande? Knappast.
Myndigheter och politiker gör säkert sitt allra bästa, och i stort sett är de nog att lita på. Men den som inte lär av alla tabbar som har gjorts genom åren riskerar att luras in i passivitet i stället för hälsosam misstänksamhet och aktivitet.
Ha alltid en rynka i pannan. Och nys inte i handflatorna.
.
.
