Alla SD-väljare är inte rasister
En stor del av befolkningen säger sig planera att rösta på SD den 9 september. För mig som liberal är det ett mysterium, eftersom partiet är så otydligt i frågor om skatter eller individens frihet, samt att många av partiets representanter beter sig på ett sätt som inte får mig att vilja placera ansvaret för vården eller försvaret i händerna på dem.
Men det betyder inte att alla dessa 1 540 816 människor – om vi räknar på 21,2 procent av de 7 268 000 svenskar som får rösta i höst – hatar invandrare.
Faktum är att 66 procent av dem som röstar på Miljöpartiet inte känner någon utomeuropeisk väljare, medan bara 37 procent av Sverigedemokraternas väljare saknar en sådan bekant, enligt en undersökning från SvD/Sifo (23/7). Det säger naturligtvis inget om vad man anser om dessa bekanta, men SD-väljarna tycks i alla fall inte sky personer som är födda någon annanstans.
Och i en färsk studie från Institutet för Framtidsstudier är det bara 48 procent av SD:s väljare som menar att man måste vara född i Sverige för att definieras som svensk. När forskarna mätte olika påståenden ”som mäter xenofobi” var det visserligen en mycket högre andel bland SD-väljarna än bland S- och M-väljana som föredrog att ha infödda svenskar som grannar, samt fler som inte ville få en invandrare som chef eller ingift i familjen – men det var inte alla. En stor del av SD-väljarna är alltså inte främlingsfientliga (28/6).
”Det verkar inte vara invandrare i sig som man har en negativ syn på, utan invandringen”, kommenterade forskaren Kirsti Jylhä i SVT Forum (4/7).
Ja, även om SD:s väljare väljer parti utifrån integrations- och migrationsfrågan är det inte för allas del på grund av att de avskyr dem som söker en fristad i Sverige. Det är förmodligen snarare ett tecken på att mottagandet inte har fungerat och att många har insett att pengarna inte räcker till allt och alla hur gärna man än vill.
Nästan samtliga SD-väljare instämde i påståendet att invandring kostar för stora resurser, jämfört med 35 procent av S-väljarna och 78 procent av M-väljarna.
82–85 procent av SD:s väljare instämde i att det är ett problem att invandringen försvagar den svenska kulturen. Påståendet fick betydligt lägre stöd bland M- och S-väljarna (49 och 22 procent). SD:s väljare ansåg också i högre grad att det är viktig är att personen har svenska värderingar. Men det kan ju knappast kallas rasistiskt; svenska värderingar – som ju bygger kulturen – har ju hyllats av de flesta partier.
Nästan alla av Sverigedemokraternas väljare instämde i att invandringen leder till ökad kriminalitet i Sverige. Motsvarande siffror för M-väljarna var 80 och S-väljarna 43 procent. Är det rasism? Nja. Eftersom kriminalitet kan gödas av ojämlikhet, och många nyanlända har låg utbildning och sannolikt kommer att bli låginkomsttagare, är det ingen kontroversiell slutsats. Det betyder inte att man dömer alla invandrare eller säger att alla som har svag ekonomi begår brott, utan bara att man ser samband.
Ändå tenderar särskilt de rödgröna att fokusera på att partiet har oönskade värderingar. När Isabella Lövin (MP) frågades ut av Expressen i Almedalen pratade hon om att Alliansen släppte in SD i den demokratiska värmen genom att tala om att erbjuda dem ordförandeposter. ”Och då ska vi komma ihåg att det är inget fascistiskt eller nazistiskt parti i Europa som har tagit makten genom att få en egen majoritet, man har tagit makten genom att samarbeta med konservativa partier” (7/7). Indirekt menade hon då att SD är fascistiskt eller nazistiskt parti?
Den där typen av överord riskerar att blockera den slags politiska förändringar som skulle minska SD:s attraktionskraft.
Partiets väljare må vara oroliga över prislappen och samhällsförändringarna, men majoriteten är varken islamofober, rasister eller moskébrännare. Gott så. Men jag kan däremot inte låta bli att undra varför i hela friden de är sverigedemokrater?
Enligt studien från Institutet för framtidsstudier ser många av SD:s väljare Moderaterna som sitt andrahandsval och 44 procent skulle se positivt på framtiden om M styrde Sverige. Men om väljarna sympatiserar med M i så hög grad, hur kan de då dras till ett parti som ligger så nära socialdemokratin i prioriteringar och retorik?
Samma fråga ställer jag då många M-väljare har SD som sitt andrahandsval; bara 53 procent skulle välja ett annat alliansparti om M inte fanns. Och av de väljare som har gått från S till SD skulle bara 27 procent gå till S om förstahandsvalet inte fanns. 47 procent skulle i stället rösta på Moderaterna.
SD:s väljare verkar aningen splittrade i höger-vänster-frågor. 49 procent anser att det är bra med vinstdrivna privata alternativ inom vården, vilket kan jämföras med 67 procent av M-väljarna och 9 procent av dem som röstar på S. SD-väljarna är alltså något slags mellanting, en typ av socialmoderater kanske. Risken är stor att många kommer att bli besvikna när de ser SD:s politik förverkligas – för vilken falang kommer att bestämma då?
Jag tror att förvirringen ligger i att väljare från båda blocken helt enkelt struntar i hur SD står i andra frågor, för de är irriterade på de traditionella partierna som under lång tid visade bristande vördnad för skattebetalarnas pengar i migrationsfrågan. Den irritationen dämpas inte av ytterligare överdrivna, ettriga anklagelser om främlingsfientlighet, och jag hoppas att fler partier ser det.
