Därför blev polisreformen ett fiasko

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Johan Nilsson/TT

Polismyndigheten får kritik i en ny rapport från Statskontoret.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ungefär så kan man sammanfatta den stora omorganisationen av Polisen, som inleddes 2015. Det var inget fel på ambitionerna. Polisen skulle bli effektivare, samarbeta regionalt som en enhet och verka närmare medborgarna.

Men knappt något av detta har uppnåtts. Faktum är att Polisen har försämrat sin verksamhet sedan de 21 olika myndigheterna slogs ihop, enligt en ny rapport från utvärderingsmyndigheten Statskontoret. Polisens förmåga att ingripa vid brott har inte blivit bättre, och utredningsverksamheten har till och med försämrats.

Utvärderingen konstaterar förvisso att den nya organisationen ger bättre förutsättningar för verksamheten. Men det är skillnad på teori och praktik, menade utredaren Erik Axelsson på ett seminarium på tankesmedjan SNS i Stockholm på måndagen (8/10).

Vad är det som har gått snett? Ett kort svar är att ledningen helt enkelt varit för dålig på att genomföra reformerna på ett bra sätt. I stället för att bygga en organisation uppifrån och ner blev det tvärtom. Resultatet är missnöjda anställda, avhopp och en sämre förmåga att förhindra och klara upp brott.

Ansvaret faller tungt på den före detta polischefen Dan Eliasson, som numera är generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Men bristande ledarskap är inte den enda orsaken till att reformen inte gett de resultat man hoppades på.

Under seminariet framhöll Micael Björk, sociolog vid Göteborgs universitet, att det finns mer djupgående förklaringar. Det moderna samhället präglas av “strukturell osäkerhet”, vilket krockar med politikers och tjänstemäns ambitioner att snabbt lösa ett problem genom att implementera en på förhand uttänkt modell. Sverige i dag präglas av “differentiering utan integrering”, eller enklare uttryckt: samhället håller inte ihop. Och det kan det inte heller, enligt Björk. En modern polisorganisation måste ha detta med sig när den utformar arbetet.

Vad ska man då göra åt saken? Statskontoret ger Polismyndigheten några råd. Bland annat handlar det om att effektivisera verksamheten. Det finns resurser att få loss om man ser över vad pengarna går till. Att utveckla IT-systemet för att undvika onödig byråkrati är en hyfsat enkel sak att genomföra.

En annan åtgärd är att förstå att förutsättningarna kan se olika ut på olika platser i landet. Polisverksamheten i Jämtland kräver en annan typ av arbete än insatserna i Stockholms förorter. Medborgarna ska ha likvärdig tillgång till polisens skydd i alla delar av landet, men då måste man anpassa verksamheten efter de olika förutsättningarna. En nyckel i detta är att lyssna på de poliser som arbetar på fältet.

Brottsligheten har blivit grövre i Sverige. Polisens uppgift ser annorlunda ut jämfört med tio år sedan, och det tar självklart tid att anpassa en organisation efter en ny verklighet. Att det måste till mer pengar är uppenbart. Men ledningen i Polismyndigheten måste också se sitt ansvar och förankra beslut och förändringar bland de som arbetar i yttre tjänst.