Annons

Fegisar skapar otrygghet

Försvarsadvokaten i rättegången kring mordet på Gica kallade gärningen för ”pojkstreck”. Men om halvunga män i månader kastar sten på en sjuk, svag man är det inte pojkstreck. Och om andra ser på utan att ingripa är inte folkvett. De som såg – med inte stoppade – våldet borde skämmas.
Ledarkrönika • Publicerad 30 november 2018
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Foto: Heiko, Junge

Den hemlöse rumänske mannen Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu mördades av två tonårskillar i Huskvarna i somras. Men det kom inte hux flux, utan han hade hånats och trakasserats i månader. Sveriges Radios reportrar fick höra av människor runt omkring att han hade kallats ”råttan”, drivits bort från sina sovplatser av tonårsgäng och varit en måltavla för fysiska kränkningar och hån. Någon berättade för Aftonbladet att ungdomarna hade kastat äpplen och stenar mot honom. Hur detta kunde pågå så länge – och uppenbarligen iakttas av folk som sedan kunde berätta om det för pressen – ger kräkkänslor.

Har vi blivit så hjälplösa och fast i ”nånannanismen” att vi totalt har förintat civilkuraget från vår kultur? Det är i så fall dags att vakna ur vår ängsliga bubbla, harkla oss och höja rösten. Ett samhälle formas av dess invånare och vi får inte låta det faktum att välfärdsstaten har tagit över många omsorgs- och skyddsuppgifter göra oss till anonyma, fega robotar. Kom igen kompis, nu tuffar vi till oss!

Annons

Det finns för många exempel på feghet. Apoteken har exempelvis varnat för att deras personal utsätts för rasistiska påhopp, och i rapporteringen om saken sa en drabbad anställd: ”Det finns kunder som vägrar att bli hjälpta av svarta kollegor som har suttit bakom receptdisken. Inga kollegor sa ifrån.”

Inga kollegor sa ifrån alltså? Folk som jobbar med henne dagligen vågade inte ens öppna munnen. Konflikträdslan skrämmer.

Samma feghet visade SSU:s ledning, som inte agerade trots att personer i SSU Skåne betedde sig makalöst illa under flera år. Redan 2015 slog dåvarande SSU-ordförande larm om att ett machogäng skrämde unga SSU-tjejer. Tidigare ordförande Filip Roslund berättade för TV4 att han under flera år varnat för aggressiv, hotfull, antidemokratisk och patriarkal stämning, men fått väldigt lite gensvar uppåt.

Fler exempel på feghet: För ett par år sedan misshandlades en homosexuell man av 20-30 andra på ett asylboende. Han åt lunch med sin pojkvän i matsalen när ett verbalt bråk uppstod med andra män vid bordet. ”Personal på plats övertalade honom och hans pojkvän att äta vid ett annat bord”.

Personal på ett svenskt boende bad alltså mannen flytta på sig? De borde självklart i stället ha rutit till och utrett vad saken gällde.

Att folk i gemen inte är så modiga märkte jag när jag testade att söka på ”ingen ingrep” via google. Berättelse efter berättelse tonades fram. En 18-årig tjej åkte tunnelbana i en fullsatt vagn när en man i 60-årsåldern plötsligt började tafsa, men ingen av de andra resenärerna ingrep. ”Dessvärre så är det här inte ovanligt och det är precis lika ovanligt att man ingriper”, kommenterade Albin Näverberg, informatör på polisen till Metro.

Två tonårstjejer mobbade i mars en 24-årig kvinna på en buss i Trelleborg. ”De sa att jag såg ut som en utvecklingsstörd, tjock människa som inte har några vänner”, berättade hon. Detta skedde inte i ett skolgårdshörn utan på en fullsatt buss. ”Alla kollade, men ingen gjorde något. Det satt till och med en kvinna framför mig som gick bakåt när tjejerna började vräka ur sig det här”.

2005 släpades en 22-årig tjej halvnaken genom Köpenhamns innerstad och våldtogs vid tre tillfällen, oralt, analt och vaginalt. Fler än hundra människor såg händelsen, men ingen ingrep. ”Jag ingrep inte, för det kunde ju vara vad som helst. Att det var våldtäkt föll mig inte ens in just då”, sa ett av vittnena under rättegången.

En flicka föll i augusti i poolen på badhuset i Västerås och flera skrek åt hennes mamma: ”Din dotter är i vattnet! Hon drunknar!” Mamman vädjade om hjälp från de andra, men ingen ingrep.

En 35-årig kvinna blev helt oprovocerat misshandlad av fyra män i Gävle för några år sedan. ”Jag blev knuffad i ryggen och flög in i en stolpe, sedan fick jag en spark i bröstkorgen och flög rakt ner i marken”. Hon fick syn på ett äldre par och skrek efter deras hjälp. ”Men de gick bara förbi och lämnade mig”.

Annons

Fjortonårige Robin Kjell blev sparkad och slagen av ett gäng ungdomar på bussen, men ingen reagerade, inte ens busschauffören. ”Även om folk var rädda för att gå mellan kunde någon ha klivit av tillsammans med honom och kollat hur han mådde. Eller ringt polisen från bussen”, skrev hans mamma Angelica på Facebook. Det är svårt att inte hålla med henne.

Ännu ett exempel från en buss, denna gång i Kungsbacka, där en man satte sig bredvid en 11-årig tjej och krävde att hon skulle ge honom sin telefon – annars ska han slå henne, Hon skrek, knuffade ut killen i gången och började gråta. Men enligt hennes mamma var det ingen som reste sig och frågade hur hon mådde, trots att bussen var full av vuxna.

En del av detta är hörsägen, från insändare och från enskildas mun i intervjuer. Kanske hittar de alla på – eller så talar de sanning.

Men jag kan garantera att människor behandlas illa runtom kring oss, mitt ibland oss, och alla har ett ansvar för att ryta ifrån och försvara våra medmänniskor. Det är inte bara statens uppgift att se till att folk sköter sig; även du och jag har en viktig roll. Törs vi? Törs du? Vad händer om vi vänder bort blicken?

Carolin DahlmanSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons