Varning för Kina

Vi måste genast öppna ögonen och se. Bemöta kineserna med en stadig blick och säga nej tack.

De senaste åren har Kina investerat stora summor runtom i världen. Sidenvägen lanserades 2013 för att främja handel och involverar cirka 70 länder. Det handlar bland annat om ett 50-tal järnvägsförbindelser mellan europeiska storstäder och kinesiska metropoler, hamnar samt nya industriområden. I Sverige har byggandet av höghastighetsjärnvägar mellan Stockholm, Köpenhamn och Oslo klassificerats som en del av projektet.

I Afrika har Kina sedan 2000 satsat hundratals miljarder i fotbollsarenor, broar, motor- och järnvägar, flygplatser, hamnar, sjukhus och skolor. Dessutom ger man militärt stöd.

De afrikanska länderna har glatt slurpat i sig pengarna, nöjda över att slippa pekpinnar från väst kring mänskliga rättigheter och miljö. Sådant bryr sig nämligen inte kineserna om; sedan 1949 har man en princip om att inte lägga sig i.

Landet investerar i och köper företag och infrastruktur även här. Sedan handelskriget med USA började har de kinesiska utlandsinvesteringarna flyttats från Nordamerika till Europa på ett dramatiskt sätt.

Tyvärr finns risken att svenska staten och näringslivet inte är vaksamma nog inför exempelvis vad att Kinas försvarsmakt är ute efter.

Säpo har varnat för att den kinesiska försvarsindustrin utnyttjar de civila företagen för att få tillgång till teknologi.

”Jag tror absolut att vi är för naiva vad gäller Kinas intentioner och den systematiska inhämtningen av kunskap och teknik”, sa John Rydqvist på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, nyligen.

Sverige saknar tyvärr regler kring utländska investeringar, till skillnad från USA, som har en kommitté som granskar alla för att se om de hotar den nationella säkerheten. Inom EU har 12 av 28 medlemsländer olika typer av regler. Här behövs action från våra politiker.

Men det handlar inte bara om teknikspioneri. Detta är större än så.

Ingen kan egentligen med säkerhet veta vad som händer om Kina börjar äga mer infrastruktur, flygplatser, hamnar och företag, och få experter specificerar sina farhågor – men att vi bör se upp är uppenbart.

Jerker Hellström, forskningsledare vid FOI, har varnat för att Kina har som syfte att splittra västvärlden och EU.

Det talas om att Kina vill se en ny ekonomisk världsordning. ”Vi hoppas skapa en stor familj av harmonisk samexistens”, har Xi Jinping uttryckt det som. Det sägs att Kina vill återta sin rättmätiga plats i världen.

”Strävandena ingår i en mer långsiktig strategi, som går ut på att återupprätta det kinesiska imperiet”, kommenterade Björn Jerdén, chef för Asienprogrammet på Utrikespolitiska institutet.

Blir vi då en del av detta imperium? Hur skulle det påverka dig och mig i vardagen? Tyvärr måste man nog ställa dessa frågor.

Kina är på många punkter ett ofritt land, som vi bör akta oss för:

Det är en diktatur: Xi Jinping sitter numera kvar på livstid. Det finns bara ett parti och inga allmänna och fria val. Politisk opposition är inte tillåten.

Ekonomi är ofri: Staten och kommunistpartiet har en mycket aktiv roll i näringslivet.

Yttrandefrihet är begränsad: Flera stora sajter, som Facebook, Google och Youtube, är förbjudna eller censurerade. Man får inte samlas för att motsätta sig författningens grundprinciper eller statens enhet.

Det finns ingen pressfrihet: Media används för att kontrollera och styra opinionen. Kina låg på plats 176 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2016.

Religionsfrihet finns inte: Straffen för att utöva sin religion kan bli mycket hårda.

Livsvalen styrs: Tidigare fick man bara skaffa ett barn.

Det som fascinerar och skrämmer många nu är att Kinas mål är att år 2020 ha ett övervakningssystem som ser allt i bland annat 600 miljoner kameror.

Via ansiktsidentifiering, algoritmer, kroppsscanning och gps-spårning samlas alla slags uppgifter om en person. Biltillverkare av vissa bilar måste rapportera var kunderna befinner sig. Myndigheter bidrar med information om betyg, sjukvårdshistorik, bankuppgifter. Telefonappar samlar in data för att kontrollera folks digitala beteende.

Även om man kan se värdet i att ha kameror är installation av sådana i ett fritt, demokratiskt land som Sverige – med respekt för individen – något helt annat än i Kina. Där skäms inte politikerna för att använda all data till att styra – med hård hand.

Övervakningen kopplas där till ett "socialt kreditvärderingssystem" där människor värderas utifrån vad de gör. I realtid mäts vad man handlar, vem man umgås med, vad man skriver och gör. Den som anses ”god” får ökad chans att köpa hus i fina områden, företräde i vårdkön, kortare köer på flygplatsen och kan sätta sina barn i bra skolor. Den som tvärtom får låga poäng får svårighet att hyra lägenhet, resa utomlands, få jobb, bidrag eller lån. De hamnar till och med ner i dejtingappar, får lägre internethastighet och stoppas från att köpa tåg- och flygbiljetter.

Kinesiska regimen försöker inte bara påverka den egna befolkningen utan även oss. Staten har exempelvis en stab med 20 miljoner medlemmar som kan agera nättroll i sociala medier och rycka in för att exempelvis kritisera satirprogram i svensk tv. I Australien visade det sig att 80 procent av utländska politiska donationer 2000–2016 kom från Kina.

Jag vill inte vara paranoid, men nog finns skäl att vara försiktig. Om Kina vill köpa en hamn eller våra biografer kanske man ska ställa andra frågor än vid en transaktion med företag från andra länder.

För oss som gillar frihet är det svårt att förstå dem som inte gör det, vilket kan göra oss naiva, till och med lättlurade. Låt oss inte vara det.