Marcus Nilsson: Marcus Nilsson: ”En IFK-seger i Zagreb skulle betyda så mycket mer än klirr i kassan”

Men Richard Kappelin sa det som alla har känt ett tag: ”Det är ju den här matchen man har sett fram emot ett tag nu, alla känner det, ni har skrivit om det ganska länge och alla har vetat om att denna matchen skulle kunna bli helt avgörande”.

Nu är vi där. Vinna eller försvinna. Do or die.

Det är det som gäller för IFK. Man har allt i egna händer. Förra CL-säsongen hade man också chansen men då mötte man den blivande CL-mästaren Vardar på bortaplan i sista omgången.

Då: Ett Mount Everest. Nu: Ett mer beskedligt Kebnekaise. Typ.

Och Kebnekaise har ju Ola Lindgren besegrat förr.

Men visst, Zagreb borta leker man inte med. När hemmahjältarna bytte av IFK i maffiga Arena Zagreb vid den sena lördagseftermiddagen så trodde jag att det var Kingkong och hans bröder som skulle ut och träna.

För det var hiskeligt vilka bjässar det var som travade ut på golvet.

Och för IFK:s skull hoppas jag inte att spelarna kände sig som Fragglarna (googla ni som är under 30), vilket var precis den känslan jag hade när jag vandrade ut ur arenan när jag mötte Igor Vori & Co.

Frågan är nu om IFK ska palla trycket. Vid den sista träningen under lördagseftermiddagen sa IFK-massören Ingemar Gannby det som jag också tror kan bli nyckeln till det där magiska avancemanget: ”Vi måste vara med från början, måste vi börja jaga direkt kan det bli tufft”.

Ja, inte bara tufft. Utan övermäktigt skulle jag vilja påstå.

Det går inte att säga varsågod och ge lillfingret och halva handen som man gjorde mot Barcelona förra helgen. Visst, det är skillnad på motstånd, men IFK m-å-s-t-e vara med i skalle, fötter och händer från start i den här matchen. Det är nyckel nummer ett.

Sen finns det förstås en massa andra lås måste man dyrka upp för att det här ska gå vägen.

Men IFK har laget, spelarna, kunnandet och numera också en hyfsad rutin för att lösa det här.

Och sista träningen på lördagen var en trevlig syn ur brandgula ögon.

Richard Kappelin och Viktor Hallén bjöd på en Ljungberg vs Mellberg i lightversion och för mig var det enbart ett gott tecken.

Ola Lindgren bjöd heller inte på någon ”nothing happened” a la Lasse Lagerbäck utan kallade det mer för trams.

Uppfriskande i sig, faktiskt.

Det är som Olof Lundh brukar säga: ”Det ska skava lite”.

Och det tror jag gäller även inom den här ”gruppen”, för att prata lite ”lagerbäckska” igen.

Men skulle IFK besegra Zagreb i deras hemmaborg skulle det inte bara innebära avancemang till åttondelsfinal i handbollens finaste klubbturnering. Det skulle innebära så mycket mer.

Förutom att man får en åttondelsfinal mot ett världslag, vilket i sig kan innebära en storslagen fest i Kristianstad Arena, tror jag ändå att det kommer att betyda så mycket mer än så.

För ärligt talat, det mesta har ju gått i slentrian de senaste åren. IFK vinner SM-guld i överlägsen stil men kommer sedan till korta till i Champions League.

Vi har varit med om det några gånger nu de senaste åren.

Ett avancemang till en åttondelsfinal kommer att bryta ett mönster och förutom en stor framgång för spelarna och klubben kommer det att tända den alltmer kräsna publiken, som börjat svika IFK på sistone.

Den här säsongen har publiksiffrorna varit vikande och även om alla andra klubbar i Handbollsligan skulle döda för att ha IFK:s siffror så måste man ändå se till den egna utvecklingen.

Ett nytt uttåg ur Champions League och ett nytt SM-guld i vår – och så står vi där i höst igen med exakt samma förutsättningar.

Då är jag nästan säker på att publiksiffrorna komma att fortsätta minska.

Men en seger i Arena Zagreb kan ändra på det.

Det tror jag till och med att Nikolas Larsson & Co också håller med om.