Det räcker inte att prata om goda värden
Skolor, myndigheter, företag och civilsamhällesorganisationer har en sak gemensamt: de har alla en värdegrund. Detta betyder oftast att verksamheten ska präglas av allas lika värde, humanism och tolerans för olikheter. Alla normalt funtade människor tycker att det är bra. Men det finns problem med den alltför långt drivna värdegrundsideologin. På DN Debatt (18/11) skriver Peter Strandbrink, docent i statsvetenskap, att det finns tydliga baksidor med det faktum att den svenska skolan fokuserar alltför mycket på att prata om värdegrund.
För det första riskerar värdegrundsideologin, som ska förmedla goda värderingar till skolelever, att försköna samhället. De flesta har antagligen goda värderingar, men det finns också företeelser i samhället som inte är lika humana och som går emot de goda värden som förmedlas i skolan. Om den enda moraluppfattningen som eleverna får möjlighet att reflektera kring är det idékluster som utgör den svenska värdegrunden, kommer de att få svårt att förhålla sig till människor som tänker annorlunda.
För det andra är värdegrundsideologin inte särskilt effektiv när det kommer till att förmedla goda värden. Att enbart deklarera vad som är gott och ont är sällan ett effektivt sätt för att få människor att bli moraliskt reflekterande och ansvarstagande i praktiken. I vissa fall kan det snarare vara tvärtom. Människor lär sig av sina misstag, och av att snedsteg och felaktiga handlingar får konsekvenser. En mycket abstrakt värdegrund kan i stället användas som en täckmantel för att slippa fatta obekväma beslut.
Så var exempelvis fallet med en skola i Lund. Rektorn lät två pojkar som dömts för våldtäkt på en 14-årig flicka gå kvar på skolan. När de ansvariga politikerna i Lund konfronterades blev svaret att man ska jobba ännu mer med värdegrunden. Men värdegrunden har uppenbarligen inte fungerat i praktiken.
I stället för att ensidigt fokusera på att prata om värden i skolan, bör svenska rektorer förmedla vad som är rätt och fel genom att visa att felaktiga handlingar får konsekvenser. Detta inte bara gällande händelser som uppenbarligen är av polisiär karaktär. Även andra oönskade handlingar måste få konsekvenser i praktiken, inte bara i teorin.
