Fler måste ta examen snabbare

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Bertil Ericson / TT

Högskolestudier ska inte vara en arbetsmarknadsåtgärd.

Tyvärr är det ganska många svenska studenter som dräller omkring. Snittet för högskoleutbildades etableringsålder, vilket innebär att tre fjärdedelar av gruppen förvärvsarbetar, är nämligen 30,5 år. Den uppskattningen gör Svenskt Näringsliv, som i en ny rapport frågar sig hur unga vuxna kan börja jobba tidigare. Men inte bara högskoleutbildade etablerar sig allt senare. I början av 1990-talet låg etableringsåldern på 20-21 år, beroende på hur man räknar. Knappt 30 år senare har tiden förlängts med nästan 10 år.

Detta är illa, av flera skäl. Att människor lever allt längre sätter press på pensionssystemet, och nyligen höjdes den allmänna pensionsåldern från 65 till 67 år. Men det räcker inte att jobba längre. Svenskar måste också börja jobba tidigare. Och då går det inte att drälla runt på universitetet hur länge som helst. Färre personer bör studera på högskolan, och de som gör det måste göra det mer effektivt.

Medelåldern för att börja sin högskoleutbildning i Sverige är hög – 24 år, jämfört med OECD-snittet på 22. Även om man tar hänsyn till det faktum att människor vidareutbildar sig senare i livet är detta en hög siffra. Dessutom tar det för lång tid för studenterna att genomföra sin utbildning. Endast 25 procent av studenterna läser ett program som är fem år eller längre. Ändå är både median- och medeltiden för studier sex år för alla studenter.

Det är kanske inte så konstigt. Den svenska högre utbildningen är i många fall pinsamt kravlös. Rätten till studielån och -bidrag sträcker sig över 12 terminer. Det räcker med att ta tre fjärdedelar av poängen för att man ska få medel från CSN följande termin. Många utbildningar har platsgaranti. Dessutom är kvaliteten på många kurser så låg att det snarare är att betrakta som kompletterande gymnasieutbildning.

Visst finns det många ambitiösa studenter i Sverige. Likaså utbildningar som håller en hög kvalitet. Men antalet studenter som slappläser strökurser och inte tar sina poäng i tid är för många. Det nuvarande systemet missgynnar inte bara individen, som drar på sig onödigt höga studielån och på grund av utebliven arbetsinkomst får en sämre pension, utan också samhällsekonomin som helhet.

Vad ska man då göra åt saken? Svenskt Näringsliv föreslår examensbonus och delvis avskrivna lån, men också att kraven på avklarade poäng skärps. Ett annat förslag är att införa antagningstester för att säkerställa att studenterna är lämpliga för högre studier.

Men den kanske viktigaste reformen för att höja seriositeten, kvaliteten och genomströmningen är att minska antalet studieplatser. En A-kurs i humaniora bör exempelvis inte ha 60 kursdeltagare – snarare 15. Högre utbildning ska inte vara en arbetsmarknadsåtgärd.