Annons

Kan statsministern inte läsa?

År efter år har det varnats för att organiserad brottslighet växer sig starkare i Sverige. Att Stefan Löfven (S) påstår att han inte sett det komma är genant. Har vi en regeringschef som vägrar läsa, inte törs se och saknar mod att agera? Det verkar inte bättre.

Ledare • Publicerad 20 november 2019

Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.

På onsdagen besökte Stefan Löfven (S) Hässleholm, och den lokala partiföreträdaren Lena Wallentheim (S) menade att besöket ”kommer ge en liten boost för oss i partiet lokalt”.

Men det är obegripligt hur någon socialdemokrat kan få en ”boost” av vår statsminister veckan efter hans hårt kritiserade intervju i SVT Agenda. Bland annat var Löfvens kommentar till problemet att Sverige ligger i Europatopp när det gäller dödsskjutningar av unga män att ”vi såg inte detta komma”.

Annons

Såg det inte komma?

Oavsett om man finner orsakerna i klyftor, segregation, svag lagstiftning, dålig uppfostran, brist på poliser eller annat så har fakta legat på bordet och röster regelbundet höjts.

Redan 1997 skrev dåvarande S-regeringen i en proposition att roten till missförhållanden i familjer med invandrarbakgrund kan sökas i utanförskapet när det gäller arbete och anständig försörjning. ”Också för kommunernas ekonomi kommer de växande socialbidragen att bli en orimlig börda om den nuvarande trenderna inte kan brytas”.

2005 presenterade polisen i Göteborg en rapport i vilken man varnade för att en ny generation grovt kriminella höll på att växa fram och att den organiserade brottsligheten hade vuxit. Man beskrev en typisk person som riskerar att rekryteras till kriminella gäng: ”Han är andra generationens invandrare eller kom till Sverige som barn och har svåra levnadsförhållanden i ett segregerat område.” Men Uppdrag Gransknings avslöjade att rapporten inte följdes upp.

2007 skrev Beatrice Ask (M), då justitieminister, i ett debattinlägg att: ”Ungdomsgäng i storstädernas förorter ägnar sig i ökad utsträckning åt grov organiserad brottslighet med systemhotande inslag, till exempel i form av övergrepp i rättssak och hot mot målsäganden. Särskilt illavarslande är att dessa gäng drar in mycket unga personer i allvarlig kriminalitet”.

2010 kom Stockholms dåvarande polismästare Carin Götblad med en rapport i vilken hon pekade på att 5 000 unga riskerade att dras in i kriminella nätverk. ”Ju fler pojkar och unga män som lever i utanförskap, desto större och mer aktiva kommer morgondagens kriminella grupperingar att vara.”

2017 beskrev Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg ett problem med ”lättkränkta män som redan i unga år är tungt belastade. De saknar utbildning, har missbruksproblem och bär ofta på obearbetade trauman. Våldet de utövar är grovt och oförutsebart. Drivkraften är status och makt. Motivationen för att lämna en kriminell karriär är låg, liksom respekten för myndigheter och viljan att ta till sig förebyggande insatser.” Han varnade: ”Lyckas vi inte jobba effektivt med den här kategorin är vi rätt säkra på att problemen kommer att hänga med de närmaste tjugo åren”.

Många har alltså visslat, men få har lyssnat och handlat.

Från regeringen har det visserligen börjat komma bestämda ord. I december 2015 skrev Morgan Johansson (S) och Anders Ygeman (S): "Så ska vi bekämpa den organiserade brottsligheten". Man erkände att denna hade vuxit sig starkare i vissa områden och presenterade insatser som skulle ”trycka tillbaka kriminella grupperingar”.

I februari 2017 påstod Stefan Löfven (S) att: ”Gängen ska knäckas”. I september 2017 sa justitieminister Morgan Johansson (S): ”Vi är på väg att knäcka organiserade brottsligheten”. I juni 2018 sa han: ”Vi ska knäcka gängen”, i augusti ”Vi ska knäcka den organiserade brottsligheten” och i helgen att ”De mest brottsaktiva ska buras in”. Statsministern sa för någon vecka sedan: ”Vi är fullt ut bestämda att den organiserade brottsligheten måste knäckas”. Han menade i en intervju på tisdagen att hans regering "från dag ett" arbetat för att göra samhället tryggare.

Annons

Men tyvärr matchas inte de bestämda målen med lika bestämda åtgärder, varvid problemen kvarstår.

Ett exempel är att regeringen på en presskonferens på onsdagen skulle presentera en nyhet kopplad till 34-punktsprogram mot gängbrottsligheten, och det resulterade i en utredning om ett regelverk för ordningsvakter som skulle redovisa sina tankar 21 maj 2021.

Det är som att säga att man vill gå ner tjugo kilo till jul och bestämt ta en rask promenad runt kvarteret. Det räcker liksom inte.