LSS eller museum? Svaret borde vara självklart

Det betyder inte att M ogillar kvinnor eller tycker illa om museer, utan om att pengarna inte räcker till allt. Tyvärr har de allra svagaste fått känna av det.

Umeå kommun har fått kritik från IVO för att politikerna inte har verkställt beslut som de själva har fattat kring att exempelvis erbjuda funktionshindrade anpassade bostäder eller äldre plats i särskilda boenden. Förra året fick man betala en straffavgift på nästan 4 miljoner kronor för att inte aktivt ha försökt lösa 271 ärenden (varav 18 gav böter). Umeå var en av de kommuner i landet som fick betala mest. Kristianstad fick som jämförelse bara 21 000 kronor i böter.

Det är alltså skattekronor som försvann ut i tomma intet och behövde dras från andra viktiga verksamheter. Dessutom vittnar IVO:s fakturor om att svaga människor inte fått den hjälp de blivit lovade. Dubbelfel kan man kalla det.

Vad det rödgröna styret tycker om saken är oklart. Men ordförande i kulturnämnden, socialdemokraten Tomas Wennström, vill i varje fall inte göra förändringar av det kvinnohistoriska museet eftersom han menar att det har en viktig funktion i att ”lyfta frågor i samtiden för framtiden” (Kulturnytt 21/5).

Men hans parti är också ansvarigt för LSS och äldreomsorgen. Ser han inte att grupper ställs mot grupper här?

2017 fick några hundra svaga och sjuka i den kommun han är politiker i vänta i mer än tre månader på att få ett utlovat hem. Kanske har de under tiden kunnat trösta sig med att gå till det dyra kvinnohistoriska museet och tittat på en sagoskog som sjunger, låter och pratar? Enligt museichefen Maria Perstedt möter man ”ugglor som sitter under taket och är så säkra på hur världen ser ut. Och vem som bestämmer vem som får vara med i historiebeskrivningen”.

Det är tydligen ”en väldigt speciell händelse bara att få vara inne i själva skogen”. Kanske är det också en väldigt speciell händelse att få ett boende för den som är gammal och sjuk – men så tänker nog inte de som bestämmer och är så säkra på hur världen ser ut.

Enligt inspektören på IVO som jag pratade med berodde felen i kommunerna ofta på att man tänkte i stuprör, det vill säga inte såg helheter eller samarbetade. Det gäller nog dessvärre ofta politiska prioriteringar också, där kulturnämnden och individ- och familjenämnden inte är två enskilda, utan faktiskt drar pengar ur samma plånböcker. Umeå blir ett exempel, men räkna med att det händer lite här och där.

Låt oss hoppas att det rödgröna vårdslösa sättet att tänka snart hamnar på historiskt museum. Och att de allra mest utsatta får den hjälp de borde få.