Malin Lernfelt: Återupprätta respekten för universiteten
Vad ska du bli när du blir stor lille vän? Inkluderingsingenjör? Eller trolljägare! Det vore väl kul! Annars kanske du kan bli livsförnyare eller patriarkatkrossare? Och vem vill inte bli unicornuppfödare?
När Karlstads universitet ska locka nya studenter går de ända in i kaklet i den sköna nya värld där allt är tramsigt och flamsigt och navelskådande. De marknadsför sina utbildningar genom att på svengelskt tonårsbloggspråk förvandla dem till magiska dörrar till en framtid där drömmar förverkligas och människor som brinner för att förändra världen rullar runt i sockervadd och floskler. Om det inte vore så sorgligt alltihop skulle man kunna skratta åt det.
Men det går inte. Inte när vi befinner oss i en verklighet där den högre utbildningen inte längre tenderar att vara högre utbildning utan något annat. Typ en kul grej. Ett arbetsmarknadsprojekt. Eller ett sätt att skjuta på vuxenlivet. Och från vänsterpolitiskt håll - lösningen på alla definierade och odefinierade samhällsproblem.
De senaste decennierna har antalet svenskar som genomgått en högre utbildning ökat dramatiskt. Kunskapskraven från arbetsmarknaden har däremot inte höjts i samma takt, vilket resulterat i att flera studier och rapporter de senaste åren, bland annat från Stockholms universitet, visar att vi i dag har en omfattande överutbildning.
Samtidigt har kritiken varit hård mot flera lärosäten för att de erbjuder utbildningar som inte håller måttet. Särskilt gäller det de universitet som fått sin status av politiska skäl. I takt med att man tryckt in massvis med människor i den högre utbildningen har dock kvaliteten sjunkit även på de stora välrenommerade universiteten och högskolorna. Det finns till exempel inte tillräckligt med lärare, varför vissa program nästan helt kommit att fyllas med självstudier och menlösa gruppövningar. Många av dem som tas in besitter inte heller en kunskapsnivå som är tillräcklig för att klara högre studier. Därför är det idag vanligt att läsa ”basår” – gymnasienivå på högskolan.
Det är i ljuset av detta man ska se Karlstads universitets tramserier. Och det som tonar fram är en högre utbildning i förfall. Man bör ställa frågan om människor som behöver lockas med trams för att gå på universitet kanske inte bör gå på universitet alls? Ingen tjänar på den här utvecklingen. Inte skattebetalarna som får stå för kalaset. Inte studenterna som skaffar studielån och lägger tid på utbildning som inte ger återbäring i form av jobb och högre lön. Inte de utan högre utbildning – som kanske besitter höga kunskaper men inte har formella kvalifikationer – som trängs undan från arbetsmarknaden när rekryterare i allt högre grad ställer krav på högskoleutbildning för jobb där man aldrig tidigare behövt det.
Sverige behöver inte några algoritmaktivister eller livsförnyare. Vi behöver inte fler floskelförutsättare och powerpoint-terapeuter. Vi behöver återupprätta respekten för och kvaliteten i den högre utbildningen. En bra början är att inte använda marknadsföring för att utmåla ett statligt universitet som ett influencerinstitut.
