Malin Lernfelt: Därför kommer de äldre att avgöra valet
Valåret närmar sig och redan nu kan man skönja att slaget om väljarna till stor del kommer att handla om våra äldre. Under politikerveckan i Almedalen i somras var ett flertal partier ute på friarstråt. Socialdemokraterna lovade välfärdsmiljarder för att skapa trygghet för den äldre generationen. Sverigedemokraterna talade om att ”återupprätta folkhemmet” och fokuserade på problemen inom sjukvården och Kristdemokraterna hade köpt vänsterns tanke att det finns en ”pensionärsskatt”.
Äldrefrågorna är viktiga, inte tu tal om det. Människor i vårt land lever längre och de över 65 blir allt fler. Idag har pensionärerna blivit en röststark grupp som de partier som vill bilda regering måste ha på sin sida. Att vi nu ser frågor om pensioner, äldreomsorg, sjukvård och bostads- och skattefrågor som på olika sätt berör äldre klättra på den politiska dagordningen är därför inte särskilt överraskande.
En av de senaste tidens mer uppmärksammade utspel kommer från den blocköverskridande Pensionsgruppen som leds av socialminister Annika Strandhäll (S). Den 14 december presenterade gruppen (där representanter för regeringen och de fyra allianspartierna ingår) sina förslag. Bland annat vill man att både den nedre och den övre gränsen för uttag av pension höjs. I dag kan den som vill börja ta ut sin pension vid 61 års ålder, i framtiden kan man få vänta till 64. Den som vill fortsätta arbeta har idag rätt att behålla sin tjänst till 67, detta föreslås ändras till 69 år.
Förslagen har väckt både positiva och negativa reaktioner. Med rätta. Å ena sidan är det onekligen så att människor i fysiskt krävande yrken ofta är utslitna vid 60. Att då tvingas fortsätta arbeta i flera år för att inte riskera att falla i en bråddjup fattigdomsfälla kan tyckas grymt. Å andra sidan måste vi alla vara inställda att arbeta längre för att kunna upprätthålla de välfärdssystem de flesta av oss värnar. Förhoppningsvis leder den tekniska utvecklingen på många områden till att människor i framtiden inte behöver riskera samma omfattande förslitningsskador som idag.
En generell rättighet att arbeta till 69 vore dessutom utmärkt. Både inom offentlig verksamhet och i det privata näringslivet frodas en märklig syn på äldre som mindre önskvärda, trots att det handlar om individer med kunskaper och erfarenheter som yngre förmågor bara kan drömma om. Åldersdiskrimineringen, för det är vad det handlar om, leder inte sällan till att 67-åringar som inget hellre önskar än att arbeta sitter hemma och rullar tummarna. Det är en ohållbar situation.
Ju närmare valet vi kommer desto generösare kan vi räkna med att löftena till gruppen 65+ kommer att bli. På gott och ont. Efter att under ett helt liv ha bidragit till samhället förtjänar man att kunna känna sig trygg och omhändertagen. Sverige behöver tveklöst en utbyggd äldreomsorg, fungerande sjukvård och möjligheter till ett aktivt och värdigt liv även som äldre. Risken är dock att dessa löften än en gång urartar till ren populism och brutna vallöften. Det vore oändligt trist.
