Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Brott bör ge straff
Det var det vanliga nyårsfirandet – i Kristianstad på Gamlegården och Charlottesborg, i Stockholm i förorterna på Järvafältet, i Göteborg – etc, etc. Frekvensen av mord och mordförsök avtog något; intresset för att fira nyår tog kanske över. Förmodligen en tillfällig avvikelse.
Leder de här brotten till något straff? Sannolikt inte. Polisen griper inte de skyldiga vilket de skyldiga lär sig till nästa gång.
Dostojevskij, författaren till boken ”Brott och straff”, skulle ha betraktat detta med viss förvåning.
I den germanska rätten fungerade skadestånd som straff. Den skyldige skulle betala till brottsoffret, i proportion till brottets grovhet. När den romerska rätten tog över omvandlades skadeståndet till böter som gick till staten.
Där är vi fortfarande. Visserligen dömer domstolarna ut skadestånd, låt vara med internationellt låga belopp. Men vem betalar? Jag undersökte frågan för några år sedan, och frågade Domstolsverket: Hur stor andel av de utdömda skadestånden betalas av brottslingen?
En intressant fråga, svarade Domstolsverket – det har vi aldrig tänkt på. Men Brottsförebyggande rådet, BRÅ, måste veta.
Jag ringde BRÅ. Nej, det vet vi inte, det vet bara Domstolsverket, blev svaret. Det visade sig att så gott som alla skadestånd betalas av skattebetalarna, via Brottsoffermyndigheten. Banditerna slapp undan.
Media och politiker kallar de brottsintensiva områdena för ”utsatta” – en eufemism för invandrartäta. Enligt de uppgifter jag sett får de här områdena en mer generös ström av offentliga bidrag än andra.
När polisen inte rår på de kriminella faller rättssamhället sönder. Vill vi ha det så?
Polisen kan agera bara inom den ram som lagstiftaren ställer. Och straffen för grova brott är extremt milda i Sverige.
Vi bör återinföra principen att skadeståndet ska betalas av den som begår brottet. Införsel av inkomst, av bidrag. För brottsoffret blir detta en viktig upprättelse. Föräldrar till brottsliga ungdomar ska betala skadestånd, på samma villkor.
De som inte är svenska medborgare och begår brott som kan ge fängelse i X eller Y ’månader, bör dömas till utvisning. Omedelbart, utan mellanlandning för TV-tittande på kriminalvårdens semesterhem.
Jag tror det kan ha en mer effektiv brottspreventiv funktion än dagens försök att lugna de kriminella med högre bidrag och fler ungdomsgårdar.
Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i Dagens Nyheter samt publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.
