Rädda EU från EU-politikernas storhetsvansinne
I en värld där så mycket av vår ekonomi och trygghet är beroende av fungerande handel och överenskommelser mellan länder behövs forum för samtal över gränserna. Men EU beter sig allt mer självdestruktivt och det hotar hela projektet.
Att britterna röstade för att lämna EU borde ha fått politikerna att genast vidta åtgärder för att rädda samarbetet. Men i stället gjorde de tvärtom. Större budget, fortsatta vansinnesprojekt som att ge några ungdomar ”gratis” tågluffarkort, förslag om beskattningsrätt och planer på en social pelare som skulle ge EU beslutanderätt över hur vi här i Sverige ska utforma föräldraförsäkring, barnbidrag, a-kassa med mera. Klåfingreri och slöseri i maskopi.
I stället för att skapa ett EU som bara gör det nödvändigaste och visar respekt för nationella beslut och budgetar började makthavarna planera att lägga sig i ännu mer. Det är bisarrt.
I mars röstade EU-parlamentet för att utöka budgeten till ett utgiftstak om 1,3 procent av BNP. En stor majoritet sa ja, men bara två av de svenska parlamentarikerna – Jasenko Selimovic (L) och Soraya Post (Fi). Cecilia Wikström (L) la ned sin röst. När beslut fattades om beskattningsrätten röstade alla svenska ledamöter utom Wikström och Selimovic nej.
Det är således stor skillnad mellan Sverige och övriga EU-länder i synen på hur nära länderna ska stå och hur få som vill spara i stället för att envist fortsätta slösa. Kanske beror det på att vi är de som betalar mest i jämförelse med vad vi får ut, medan andra länder kan åtnjuta svulstiga bidrag utan att behöva bidra som vi gör. Kanske beror det på att EU har blivit ett knytkalas där vi svenskar kommer med lax och löjrom när många andra delar på en påse salta pinnar.
Konsekvensen tycks för Sveriges del bli en 40-procentig ökning av avgiften – från 40 miljarder per år till 55. Det är inga småsummor, utan bör jämföras med att Stefan Löfven (S) på första maj utlovade 4 miljarder kronor mer till pensioner. Eller att man satsar 50 miljoner på böcker i förskolan. Eller att polisen fick 200 miljoner i tillskott i vårbudgeten.
Regeringen har länge slagits för att man i stället skulle försöka dra ner på utgifterna. ”Nån ökning på 40 procent av den svenska avgiften, det kommer inte att hända”, sa statsminister Stefan Löfven efter EU:s toppmöte i februari.
Men tydligen är vår röst svag. Nu gäller det att fixa fram förstärkare och tvinga de världsfrånvända att lyssna.
En viktig liberal princip är att politiker ska hålla sig undan och låta oss leva på det sätt som passar oss bäst och enbart lägga sig i när det är nödvändigt. När Bryssel och Strasbourg vill bestämma mer förstör man det samarbete som faktiskt är betydelsefullt för vårt välstånd. Är EU bortom räddning? Hoppas inte det.
