Stoppa vimsig migrationspolitik

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Marcus Ericsson/TT

Brist på kontroll leder lätt till kaos. Vem vinner på det? Svar: Ingen.

Gymnasielagen kom till i ett nafs förra våren och resultatet blev därefter. Nu sitter elever, kommuner, landsting och studievägledare och kliar sig i huvudet och undrar bland annat vilka yrkesutbildningar som accepteras för att ensamkommande ska få uppehållstillstånd för att studera.

”Det är en djungel att försöka förstå den här gymnasielagen och hur den är tänkt att implementeras”, sa en studievägledare frustrerat i helgen (SR 16/6).

Ja, även om Migrationsverket nu arbetar med att förtydliga reglerna är det klart att det snabbskapade sällan håller i längden. Sverige behöver i stället långsiktighet, tydlighet, ordning och reda. Framtida generationer förtjänar att politiker här och nu lagstiftar med hjälp av konsekvensanalyser snarare än utifrån vad nästa opinionsundersökning ska landa i, vad folk ska skriva på Twitter eller hur man bemöts på nästa medelklassmiddag.

På tisdagen ska riksdagen rösta om en 2-årig förlängning av den tillfälliga lag som innebär att asylsökande får tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel. Det är bra att samtliga partier – utom Vänsterpartiet så klart – förstår att man måste lägga band på migrationen även framöver.

Däremot är det oroväckande att en majoritet vill ge fler rätt till anhöriginvandring samt förlänga gymnasielagen. Det kan nämligen få konsekvenser.

Forskaren Joakim Ruist beskriver i sin bok ”Global migration” (SNS) att konsekvensen av migration varierar mycket beroende på vem som migrerar och varför. ”Effekten på mottagarländernas offentliga finanser beror främst på invandrarnas framgång på arbetsmarknaden.”

Det ledde till optimistiska rubriker i medierna. Dagens Nyheter skrev: ”Små ekonomiska följder av invandrare”. Svenska Dagbladet skrev: ”Små följder av invandring enligt forskare”. De som förordar generös migration nickade lyckligt.

Men det Ruist skrev var faktiskt att arbetskraftsinvandring visserligen inte påverkar samhällsekonomin så mycket, men att det blir besvärligare när de som kommer inte kan få jobb och försörja sig själva. ”När det kommer hit flyktingar har det mest negativa konsekvenser för våra offentliga finanser.”

Ja, då ökar ju faktiskt försörjningsbördan för dem som jobbar i stället för tvärtom.

I en debattartikel i GP skrev två ekologer på söndagen att ”seriösa demografiska och ekonomiska analyser pekar på att invandringen i stället medför ökad försörjningsbörda och sämre ekonomi för samhället” (16/6). Detta som kommentar till regeringens och Arbetsförmedlingens påståenden om att invandring kan lösa problemet med de kostnader som en åldrande befolkning medför.

De påpekade att en FN-rapport redan 2001 visade att ”större invandring och befolkning gör att antalet äldre ökar ännu mer i framtiden. Fler pensionärer och vårdbehövande kräver då ytterligare invandring, och så vidare i evig rundgång.”

Det är och blir dyrt. Förra veckan meddelade finansminister Magdalena Andersson att det kommer att saknas 90 miljarder kronor i kommuner och landsting fram till 2026.

Om alla som invandrade ganska raskt kom in och fyllde luckor på arbetsmarknaden vore migrationen inte ett kontroversiellt ämne; få vänder sig emot att folk kommer hit och jobbar, betalar skatt och bidrar till välfärden. Däremot är det bara glädjekalkylerande politiker som har missat att det inte funkar så enkelt ute i verkligheten.

Sverige har svårare än andra nordiska länder att integrera invandrare på arbetsmarknaden, enligt en färsk forskningsstudie. Sysselsättningsgapet mellan inrikes- och utrikesfödda är större här, och lågutbildade har svårare att få jobb (Ekot 29/5).

Tyvärr måste plus och minus gå ihop, och svaret på integrationsfrågan är snarare tuffare krav på utbildning än att man får ta hit nära och kära.

Ulf Kristersson (M) gick till hård attack mot regeringens migrationspolitik på Järvaveckan. ”Det är huvudlöst, vårdslöst och ansvarslöst. Regeringen håller på att förlora kontrollen över vad som händer i Sverige. De förstår inte allvaret i detta.”

Hårda ord, men kanske är det vad som behövs.

Ruist konstaterade att människor tenderar att uttrycka motstånd mot invandring om den upplevs vara utom kontroll. Det vill säga, om politikerna slarvar och hafsar fram reformer kommer opinionen att bli gapigare. Det är en naturlig, men ganska trist, utveckling.

Men om politikerna agerade med förnuft och sans skulle vi slippa larma så högt. Tills de gör det måste vi tyvärr höja rösten.

 

Läs gärna även

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.